Humboldt Forum i Berlin, som öppnade i sin helhet 2022, innehåller både Etnologiska museet som tidigare låg i Berlin Dahlem, och Museet för asiatisk konst med sina omfattande samlingar, plus Berlins stadsmuseum, tillfälliga utställningar, med mera.
Humboldt Forum ligger i nära anslutning till flera andra stora statliga museer och Berlins domkyrka på Museumsinsel i centrala Berlin.
Byggnaden är imponerande, både i storlek och arkitektur. Tre sidor av fasaden är gjord i barockstil efter det gamla slottet som byggdes 1698-1716 med tillägg på 1800-talet. Det låg tidigare på platsen men skadades under andra världskriget och revs 1950. Den fjärde sidan är modern. Även inuti blandas gammal stil med nytt.
I Humboldt Forum finns en rymd, och de utvalda föremålen i utställningssalarna får ordentligt med utrymme. Det känns inte trångt. Förmålen är väl valda utseendemässigt. De kommer från Afrika, Asien, Oceanien och Amerika.
Problemställningar
Vad menar jag med väl valda utseendemässigt? Jag tänker på att föremålen är tagna ur sitt sammanhang. Det förklaras inte alltid vad de använts till, och hur. Vissa föremål kan ju dessutom betraktas som heliga, laddade, från början vara tänkta att bara synas i vissa speciella ceremoniella sammanhang.
Humboldt Forum tar upp frågan om Tysklands koloniala förflutna. Inte bara var föremålen kommer ifrån, utan även hur. Som många redan vet ska ju till exempel de stulna så kallade Beninbronserna från Nigeria i Afrika lämnas tillbaka dit, precis som de som finns på Etnografiska museet i Stockholm.
Kapten Johan Adrian Jacobsen
Etnologiska museet i Berlin har en särskild del för Nordvästkusten i Kanada, som jag väljer att fokusera på. Här lyfts det fram att det var den norske kaptenen Johan Adrian Jacobsen som samlade in föremål åt Berlins Kungliga etnologiska museum på order av dess chef, Adolf Bastian.
Jacobsen höll sig utefter den kanandensiska kusten, framför allt hos kwakwaka’wakw, nuu-chah-nulth, haida med flera, och ända upp till tlingit i Alaska. Folken längre inåt land verkar ha fått vara ifred.
Jacobsen hade talang för sin uppgift och ett öga och en känsla för vilka föremål som kunde vara intressanta, det måste sägas. Med början 1881 samlade han in tusentals föremål och skeppade till Tyskland. Ett urval visas i den nuvarande utställningen.
Enligt hans egna anteckningar köpte han mycket direkt från folkgrupperna. Det här var ju innan de så kallade potlatch-festerna förbjöds 1884 fram till 1950-talet, och handel har ju alltid bedrivits så det är möjligt att det mesta han samlade in faktiskt såldes frivilligt.
Inspirerade Franz Boas
Men i takt med att intresset ökade ökade också ha- och stöldbegäret allmänt. Och köpte Jacobsen från handlare på plats vet man ju inte hur de kommit över föremålen.
Jacobsen fick alltså inte alltid med alla faktauppgifter om det han samlade in, även om han gjorde så gott han kunde. Den numera välkände och nyskapande tyske antropologen Franz Boas gav sig några år senare iväg och fortsatte med, respektive förbättrade informationsresultatet av, jobbet Jacobsen gjort. Så gott Boas kunde.
Nordvästkust-delen av Etnologiska museet avslutas med en tecknad serie gjord speciellt för Humboldt Forum om ”JAJ”, dvs Johan Adrian Jacobsen och vad som hände när han besökte haida, sett ur deras perspektiv. Serien är gjord av haida-konstnären Michael Nicoll Yahgulanaas år 2023.
Haida Manga
Michael Nicoll Yahgulanaas har tecknat mycket och länge i olika stilar och skapat Haida Manga-stilen. En fascinerande blandning av japansk manga och nordvästkust-stil. Nämnas kan till exempel ”The Little Hummingbird” (2010), ”Red: a Haida Manga” (2014) och ”A Tale of Two Shamans” (2018).
Med tanke på att det historiskt finns uppenbara beröringspunkter mellan Japan och folken på Nordvästkusten, och folkgrupper i Kina osv – folken sägs ju ha kommit vandrande från Asien över Alaska vidare söderut – så känns resultatet självklart på nåt sätt när man ser det. I serieboken ”JAJ” faller pusselbitarna på plats med ett mycket lyckat resultat.
Bilderna är fulla av detaljer på varje sida, och om man dessutom sätter ihop dem bildar de en större bild, i museet uppsatt på en egen vägg. En bild som påminner om mönstret på en så kallad chilkat robe, en traditionellt vävd personlig mantel som enbart hövdingar fick bära.
För mer information om både det förflutna, nutiden och vad som är på gång på museet framöver, se www.humboldtforum.org
Text: Elisabeth Christell