Resa i norr
Jag och mina syskon är födda och uppväxta i Stockholm med föräldrar från Skåne. Vi reste söderut på alla lov och semestrar. Det tog därför tid innan jag upptäckte norra Sverige. På riktigt.
Ett kortare sommarbesök i Åre i Jämtland som barn var fint förstås. Skogarna. Myrarna. Hjortronen. Jag minns hur jag blev så förtjust i friheten, den friska luften och vyerna att jag handlöst rullade mig utför en slänt och blev av med armbandsklockan.
Senare fick jag möjlighet att via västerbottningen Iris Lundberg göra en bilfärd upp genom Västerbotten och Norrbotten via Narvik till Alta i Nordnorge. I Alta fanns det viktiga hällristningar gjorda av samernas förfäder, fantastiska att se. De som gjort dem kallas komsa-kulturen och de levde där redan på istiden, i ett isfritt kustområde där de kunde få sin bärgning.
Och att tillsammans med min bror Ola besöka Inari vid Enare träsk i norra Finland och resa vidare till Utsjoki var spännande. Där hämtade sameaktivisten Niillas Somby oss i båt över Tanaälven till byn Sirma där han bodde. Och vi intervjuade honom där, vilket blev en artikel i tidningen Samefolket.
Umeå och Kiruna
En vinter var jag med om ett besök på anrika Jokkmokks marknad. En sommarresa på inlandsbanan med rälsbuss hanns även med senare.
Det har blivit några besök till Kiruna på senare år också, där invånarna och vi besökare fått bevittna hur en allt större del av staden inte ”flyttas”, som man säger i propagandan, utan helt enkelt rivs. På grund av de hålrum den allt förhärjande statliga gruvdrift som pågår skapar under markytan där.
Det cirkumpolära området
Den här gången gick min resa i norr till både Umeå och Kiruna, samt Jukkasjärvi strax därutanför. Bortemot 600 representanter för olika ursprungsfolk samlades 16-19 juni i år på den årliga konferensen Arctic Arts i Umeå i Sverige.
På konferensen, som innehöll utställningar, film, dans och många andra kulturella uttryck förutom själva mötesförhandlingarna, hölls det tal av urfolk från Grönland, Alaska, Sibirien och Kanada. Och förstås fanns hundratals samer från Sameland i Sverige/Norge/Finland och Ryssland på plats. Unika representanter, och unik information om den enorma del av världen som det cirkumpolära området utgör. Inklusive subarktis där Sverige faktiskt ligger.
Men – så dåligt dokumenterat och uppmärksammat av medierna!
Är okunskapen för stor?
Sammantaget var Arctic Arts-konferensen i Umeå i år alltså en verklig världshändelse. Men inte ett ljud om den i våra gängse medier. SVT:s sändningar på samiska hade en representant på plats. Det verkade vara allt. Men var var DN, SVD, Aftonbladet eller Expressen? Aktuellt eller Rapport? De lyste samtliga med sin frånvaro. Hur var det möjligt?
Berodde det på att konferensen ägde rum i norra Sverige, eller ”i hjärtat av Sameland”, som Umeå kommun skrev i sin presentation? Och inte i Stockholm, Göteborg eller Malmö?
Eller är okunskapen för stor? Kanske tror även många journalister att de nordliga delarna av planeten är liksom tomma? Kanske vet de inte att över en miljon människor tillhöriga ursprungsfolk faktiskt lever där. Kanske handlar ointresset också om kvardröjande rasistiska och koloniala föreställningar om de cirkumpolära ursprungsfolken av typen att de ”inte kan ta hand om sig själva”?
Här i Fjärde Världens nättidning kommer du nu dock att få en viss bild av vad som hände på Arctic Arts-konferensen i Umeå. Och även av människor och natur i Kirunaområdet av idag. De texter och bilder som innehåller orden ”Resa i norr”, i rött, är grundade i mitt besök. Och de kommer att dyka upp lite här och var men känns igen med dessa röda ord i inledningen.
Nedan en bildkavalkad från min sommarresa i norr år 2026.
Väl bekomme!
Text: Henrik Persson
Ordförande, Föreningen Fjärde Världen
