I en uppsats från Örebro Universitet (se not) kan vi läsa hur n-ordet gradvis har tagits bort ur nyutgåvorna av Pippi Långstrump-böckerna. Mycket bra, men trots detta verkar Pippi-figuren och böckerna om Pippi vara svåra att acceptera idag. Varför är det så? Räcker det inte att ta bort det där ordet?

Vi fick ta del av ett förhör som två medarbetare från kulturinspektionen hållit med Pippi om de här frågorna. Hon verkade bekymrad och började med att säga:

– Jag sa fel. Jag vet.

– Du sa n-kung.

– Ja, ja. Jag vet att det var fel. Jag ska aldrig säga så mer…Det var fel och gammaldags, men jag kan väl ändå få vara med nu igen.

– Vi får se. Du ljög också.

– Ja, visst. Jag ska aldrig ljuga mer.

– Du sa ”stur”. Det heter STOR, eller hur?

– Jo, men jag försökte bara skoja.

– Ja. Och en sak till – är din pappa kung över huvud taget?

– Nej, faktiskt inte.

– Vad är han då?

– Måste jag säga det?

– Ja, det måste du, om du ska få vara med igen.

– OK, då. Han är vapenhandlare.

– Va?! Är din pappa vapenhandlare? Hörde ni det? Pippis pappa är vapenhandlare!

– Vi måste ändå gå vidare. De här kurrekurredutterna, finns de verkligen?

– Nej, så klart inte. Det finns bara vanliga människor med sina vanliga mänskliga problem. Trodde ni att det fanns kurrekurredutter? Lite godtrogna, kanske. Det finns inte troll och spöken heller.

– Men varför påstår ni då att det finns kurrekurredutter? Det är ju ”fejk news” – eller en lögn alltså.

– Jag ska aldrig ljuga mer. Det där om kinesernas stora öron var också fel.

– Är du starkast i världen?

– Nej, men jag finns i alla fall. Jag är rödhårig och har fräknar. Jag finns! Jag vill vara med igen.

– Ja, ja, men då ska du inte säga att du är starkast i världen. Du kan inte lyfta en hel häst – eller hur?

– Nej.

– Du har haft en apa hemma. Var ska apor vara?

– I skogen…eller på Skansen?

– Inte hemma hos dig i alla fall.

– Din pappa var en vit kolonialist eller hur?

– Nja, alltihop var ju ett påhitt. Det var ett försök att skoja och ironisera lite över det där. Den vite mannen som kommer och blir kung.

– Skoj och skoj. Vad ska vi säga om det. Var det skoj, och bara skoj?

– Ja…en allegori eller vad man ska kalla det. En omskrivning…

– Hmm…

– Du vill alltså vara med igen. Vad kan du göra då?

– Jag skulle kunna vaka över er så ni inte blir lurade igen. Jag vet ju hur det går till. Jag har ljugit och hittat på hela tiden.

– Men hur ska vi kunna lita på dig nu. En gång lögnare alltid lögnare, säger jag.

– Men snälla, om jag lovar.

– Nej, nej tyvärr. Du är slut. Du har gjort bort dig för mycket. Hej då, Pippi! Vi kommer att sakna dig lite grand, men tyvärr. Din tid är slut. Vi accepterar inga lögner och påhitt mer. Bye, bye Longstocking!

                            _   _  _

Ja, vad ska vi egentligen göra med Pippi Långstrump?

I SVT:s litteraturprogram Babel den 31 mars 2023 ville författaren Aris Fioretos döda henne när de lekte ”Fuck, Marry, Kill”. Någon annan ville döda Snusmumriken. Att han ville döda Pippi Långstrump berodde på ”att hon aldrig förändras”.

Nej, precis. Pippi är alltid Pippi, fast nu säger hon inte n-kung längre.

Ska Pippi få leva, och kan vi ta in henne i värmen igen efter historien med n-ordet? Eller är hon för provokativ idag, en för stark kontrast till den försiktighet och tystnad som brett ut sig. Kanske har samhället, och vi själva, förändrats så mycket att hon inte får plats.

Pippi driver med poliser och socialtanter, hon äter en gräddtårta till frukost (inga fibrer), skjuter i taket med pistol. Hon försöker flyga, kastar sig utför stup, åker luftballong. Hon går inte i skolan. Kanske är hon inte lämplig för barn.

Men hon är ju världens starkaste flicka, tidigare nästan en nationalsymbol och symbol för kvinnlig styrka och frihet – i stora delar av världen. Får hon inte vara det längre?

Vi får se upp så att vi inte bara har prussiluskor kvar till slut.

Ola Persson

Not: ”Astrid Lindgren och n-kungsdebatten” av Emilie Wåhlin och Sara Lind, Örebro Universitet vt 2018