HomeArtiklar/BilderKulturellt arv i Bolivia: Morenadas dans

Kulturellt arv i Bolivia: Morenadas dans

Published on

Morenokungen, bild från 2012. Foto: Alfredobi

Av Cruzcay Escobar

(Om du vill lyssna på en del av artikeln klicka här)

Tillåt mig att mentalt transportera dig till den plurinationella staten Bolivia, ett mångsidigt och mångkulturellt land. Där möts himmel och jord, solen börjar där värma upp precis när dess strålar når de högsta topparna, som finns 3 500 till 4 000 meter över havet.

Bolivia har en kultur som är djupt rotad i invånarnas förfäder. Dans är en kulturell social aktivitet, det skulle kunna säkerställas att dansen förenar alla bolivianer, den är källan till våra glädjeämnen och blir en andlig balsam. Bakom det som kallas La Morenada, ”Morenos dans”, finns en historia som går tillbaka till tiden för den spanska kolonin.

Närvaron av svarta slavar i Bolivia beror på silverboomen i Cerro Rico de Potosi som ligger i västra Bolivia. En tid präglad av smuggling av slavar som spanjorerna tog med sig från Västafrika från 1500- till 1800-talen till Sydamerika, särskilt till Bolivia-Potosí, för att arbeta i gruvorna.

Morenada-mask. Den är från
1875 och finns på Antropologiska
museet i Oruro.
Foto: Wikimedia Commons

Enligt författaren Eduardo Galeano krävde arbetet i gruvorna livet på 8 miljoner ursprungsfolk och afrikaner som var förslavade i 300 år. Många dog till följd av överarbete, undernäring och lidande i regionen.

Den långa resan Afrika-Bolivia användes av den katolska religionen och man lärde slavarna Bibeln på ett språk de inte kunde och det är också vid den tiden många svarta slavar får katolska namn. De överlevande från det spanska slaveriet överfördes till varmare platser med mycket växtlighet. Arbete på fälten sågs som det mest lämpliga som deras livsvillkor. Idag kallas de Afrobolivianer. De har sin egen sociala och religiösa organisation, de har sina egna myndigheter. Mer eller mindre räknar man med att det finns 20 000 afrobolivianer som är erkända som en etnisk grupp. De finns i departementen norra La Paz-norra Yungas, södra Yungas och Caranavi. Deras näringsfång är att plantera citrusfrukter, bananer, kakao, te, kaffe och coca.

Figur ur dansen La Morenada som representerar de spanska erövrarna Foto: Ola Persson
Ur dansen La Morenada Foto: Ola Persson

Den afrikanska essensen

Morenos dans är inte en skapelse som kommit utifrån, från européerna. Den föddes just i de brödraskap där afrobolivianerna själva brukade träffas. Senare antog höglandets mestiser den dansen. För att behålla den afrikanska essensen, inkorporerade man groteska masker dekorerade med svarta ansikten med stora ögon och med tungan som sticker ut ur munnen. Detta ska illustrera att det var väldigt svårt för slavarna att andas på mycket hög höjd över havet.

Rey Moreno, ”Morenokungen”, är huvudfiguren, han är den som bär den mörkhåriga masken, de andra dansarna kommer bakom honom. En vicepresident i Evo Morales regering i Bolivia tvekade inte att bära den masken i en av dansparaderna 2021. Morenokungens rörelser är i en trött och långsam rytm, den rör sig från höger till vänster, för att representera smärtan och lidandet som de svarta slavarna genomgick. Hans kostym är broderad med silvertrådar som hänvisar till en metall som nyttjades vid den tiden.

Morenokungens dräkt väger, mer eller mindre, 15 till 20 kilo och består av en bred broderad cape med epåletter vid axlarna som täcker dansarens mask. I midjehöjd har den ett slags tung cylindrisk kjol som är inbäddad med blanka stenar och paljetter, byxorna kan vara vita eller färgade, slutligen bär dansarna stövlar med ornament.

Förutom Morenokungen kan du i den här gatudansen se Los Chinas Morenas, ”De Mörka Kinesiskorna”. Denna karaktär förekom inte ursprungligen i denna dans, den platsen innehades förut av smala män som dansade som kvinnor. Nu kan kvinnans skönhet också uppskattas, hon kännetecknas av att hon bär en hatt klädd med fårull, broderad med ljusa trådar. Håret har flätor som är prydda med färgade band. Blusen och kjolen är i samma färg broderade med trådar och glänsande paljetter. Stövlarna är långa och prydda med paljetter.

Det finns också en närvaro av de mörkhåriga Cholitas, ”Ursprungsfolkskvinnorna”, som har en mer konservativ klänning, bär en kjol som når ner till knäna. Den traditionella sjalen, broderad med fina trådar i vackra färger och kreativa mönster, täcker hela ryggen.

Sedan vi har den oundvikliga borsalinohatten som pryder dansarnas huvud. Vägen de tar uppgår ofta till fyra kilometer i många av landets städer. Fysisk förberedelse är viktig för att kunna nå slutdestinationen, och detta skulle de heller inte orka om de inte hade en stark tro.