De gångna två åren har varit fyllda av märkliga ifrågasättanden från makthavarna och Israellobbyn om vad som faktiskt pågått i Gaza. Våra mobiler blev därför viktiga sanningsspridare. I min egen mobil dök plötsligt en livs levande palestinier i Gaza upp och började berätta, via videos, bilder och skriven text, om vad som hände.
Jag hade deltagit en kort tid i nätdebatter på den israeliska högertidningen Times of Israels sajt. Men när jag skriver något kritiskt om israeliska militärens hussprängningar i Gaza, går jag tydligen över en gräns och de stänger ute mig.
Mitt under mitt debatterande med olika Israelvänner får jag plötsligt en Facebookvän inne i Gaza. Han heter Salah Adlouni, är tidigare anställd på en godisfabrik, och bor nu med sin lilla familj i ett tält i den påstått säkra zonen al Mawazi. Men den israeliska militären hade fört Gazaborna bakom ljuset. Även i al Mawazi faller bomber, och små drönare flyger in mellan tälten och dödar människor. Och Sahlihs farbror (en journalist) hans gravida fru och tre barn, i ett tält i närheten, blir plötsligt samtliga dödade med raketer från den israeliska militären. Detsamma sker med en av Salahs kusiner.
De israeliska attackerna under de två år de pågår, verkar åtminstone delvis haft en karaktär av blodshämnd. Specifika palestinska familjer inne i Gaza blev attackerade i sina hus eller lägenheter. Begreppet stam används i Gaza och det finns stamråd. Även palestinska beduiner finns i Gaza. I Gaza lever dessutom inte bara palestinska muslimer, där finns också en kristen minoritet av katolska och ortodoxa palestinier. Andra grupper är romer och afropalestinier.
Unga män sköts ner
Salah begav sig till GHF, Gaza Humanitarian Foundation, numera under nedläggning, för att söka mat åt sin svältande familj. Det var den av Israel inrättade matutdelningen efter att FN:s stoppats av militären. Salah blir där åsyna vittne till hur 14 unga män skjuts ner nära honom. Och han är själv nära att bli dödad. Senare sänder Salah mig namnen på samtliga 14 som dödades.
Ljudet från bombningar
Ibland är Salahs rapporter mer vardagliga. Han visar med sin mobil hur det ser ut i och utanför tältet. Det är en ganska märklig upplevelse att få se markplanet i Gaza, samtidigt som man sitter på en stol i Stockholm. Jag får vinkhälsa på hans barn i mobiltelefonen. Salah ”gör mig till släkt” och kallar mig ”Uncle Henrik”.
Några av nätterna skickar Salah ljudklipp från sitt tält. Där hörs det skrämmande mullret från Israels bombningar. Han sänder också en video där han visar ruinen efter sitt av israelisk militär sönderbombade hus.
Till en början kan familjen få tag på lite mjöl och baka pitabröd. Och kikärtor att göra falafel med. Samt några burkar med tomatpuré. Men vartefter veckorna går minskar tillgången på mat. Det finns små marknader, drivna av personer som samarbetar med Israel. Men allt är mycket dyrt där, skriver Salah. Ett kilo mjöl kan kosta 50 dollar, alltså 500 kronor.
Vid ett enda tillfälle, efter flera månader, fick Salah och några av hans vänner tag på en del kyckling och annat kött. Men det stals nästan direkt från dem av ett kriminellt gäng som samarbetade med Israel, berättade Salah sedan. Han blir också misshandlad av dem.
Som mumiespöken
Israels militär har förstört 75 procent av vattenverken i Gaza. Vattnet familjen druckit har därför varit förorenat. De har inte haft råd med flaskvatten som dessutom är ovanligt. Jag frågar om de inte kan koka vattnet:
– Det kostar 7 dollar för lite ved. Vi eldar mest med kläder eller plast. Eldar vi med plast blir vattnet ännu mer förorenat.
För en tid sedan, strax före eldupphöret, fick Salah plötsligt 40 graders feber. Han uppsökte ett sjukhus i närheten. Det visar sig att han fått i sig bakterier via vattnet. På sjukhuset lyckas de häva hans tillstånd. De berättar att han mycket väl kunde ha dött.
Ibland var Salahs skrivna meddelanden fyllda av fullständig förtvivlan:
– Broder Henrik, vi vill härifrån, det finns inget liv här. Jag ser min familj duka under framför mina ögon.
– Vi har ingen mat och går omkring som mumiespöken. Ibland säger vi till varandra att det vore bättre om vi var döda.
Salah hade hört om en familj som via Röda Korset lyckats ta sig till Italien. Men ett sådant projekt kostar tusentals dollar. Pengar som Salah inte har.
Skulle vilja krama er
Vi har mestadels fört våra samtal via Whatsapp eller FaceTime, där man kan se varandra.
När Sumud Gaza Flotilla var på väg till Gaza blev Salah mycket entusiastisk. Jag insåg att det inte bara handlade om Flottillans nödhjälp. Det handlade om att någon utanför Gaza såg dem, såg Salahs och alla övriga Gazainvånarnas situation.
– Greta Thunberg är en fantastisk person. Hon begriper mer än alla ministrar. Vi ber till Gud att hon ska få leva, skriver Salah.
Jag frågar Salah om vad han anser om att Gaza kan komma att ställas under Donald Trumps styre.
– Trump är ett mentalfall, konstaterar Salah torrt.
Jag skickar också videos från Palestinademonstrationerna i Stockholm och Salah blir mycket berörd.
– Jag skulle vilja krama er var och en och tacka er, skriver Salah.
Text: Henrik Persson
Vill du själv ha kontakt med Salah?
Mejla: salah.w.adlouni@gmail.com
Han finns också på Facebook.