Mark Tingvall har jobbat med kriminalvård i Sverige i många år. Men ibland har han tagit med sig sina erfarenheter till andra delar av världen – bland annat till intressanta och händelserika platser som Palestina och Sydsudan.
Kan du berätta lite om dig själv?
– Jag är har en grundexamen i statsvetenskap med juridik och historia och har även läst steg 1 utbildning i psykoterapi. Jag har i min ungdom varit aktiv i Liberala ungdomsförbundet och folkpartiet men på äldre dagar blivit miljöpartist. Politik, mänskliga rättigheter, rättssäkerhet är frågor som alltid intresserat mig liksom internationella frågor och miljöpolitik. Jag hamnade i kriminalvården när jag läste på universitet och behövde ett sommarjobb och blev sedan kvar. Jag slutar aldrig att fascineras av att möta nya människor och att lösningsfokuserat hjälpa andra där jag kan.
– I kriminalvården har jag arbetat som beslutsfattare, behandlare, övervakare, chef på anstalt, utredare m.m. och fått förmånen att sändas iväg på två utlandsuppdrag i Sydsudan och Palestina.
Arbetet i Palestina
Vi är intresserade av ditt arbete i Palestina och Sydsudan. Ska vi börja med Palestina. I vilken roll kom du dit och vad gjorde du där? Vilka intryck fick du där?
– EU har en insats EUPOL COPPS (mission kallas det) på Västbanken med kontor i Ramallah, Palestinas administrativa huvudstad. Missionen är EUs äldsta mission från 2006 som fortfarande är verksam. Det var från början en insats för rådgivning på det polisiära området men som kompletterades 2008 med en ”Rule of Law” rättssäkerhetssektion. Polissektionen som nu är en Security Section Reform sektion arbetar med polis, kriminalvård och inrikesdepartementet som motpart. Rättssäkerhetssektionen kallas nu Justice Sector Reform och arbetar med rådgivning för domstolar, åklagarmyndighet, advokatförening och justitiedepartementet.
Övervakning utanför fängelset
– Missionen har dryga 70 internationellt sekonderade varav två tjänster specifikt för Kriminalvård vars enhet är en del av polisen i Palestina. Sveriges Kriminalvård har sänt dit personal sedan 2016. Mina företrädare har bland annat genomfört utbildningar i verkställighetsplanering (utredning och behandlingsplan), chefsutbildningar, incidentledning, säkerhetsinspektioner m.m. Jag blev tillfrågad och fick checka in i missionen i oktober 2020 på distans under coronapandemin när nästan samtliga anställda var hemsända till distansarbete. I maj 2021 fick jag komma på plats i Jerusalem och stannade till oktober 2022.
– En reformering av Palestinas fängelselag från 1998 hade varit på tapeten i sju år men legat i träda sedan dess och jag tog initiativet på distans till att återuppta detta. Först efter nio månader på plats fick jag (och EUPOL COPPS) uppdraget att skissa fram kapitel på nödvändiga tillägg till lagen vilket jag gjorde. Det resulterade i att jag fick sitta med i en första lagkommitté under justitiedepartementet som tog fram ett första utkast. Jag skrev också en utredning för införande av frivård, med en komparativ studie av fem andra länders frivårdssystem och lagförslag till villkorlig frigivning som jag lade fram med hjälp av en jurist i Sverige. Jag utbildade också personal i riskbedömningar och manualer för att bedöma alkohol- och drogberoende.
Husrivningar varje månad
– Mitt liv i Palestina och Israel har berört mig mycket. Jag hade inte fördjupat mig i konflikten särskilt väl tidigare. Efter att ha levt och arbetat där har jag mycket svårt att kalla mig israelvän tyvärr även om jag lärt mig att verkligen uppskatta Israel. Det är ett vackert land och fint att bo i och jag har fått judiska vänner där. Jag uppskattade Tel Aviv, Haifa och gränderna i Jerusalem. Västra Jerusalem är den judiska delen och jag bodde själv i palestinska Östra Jerusalem och uppskattade båda delar och att det var så helt öppet att röra sig fritt mellan dem.
– Det är en stad jag blev hemmastadd i ordentligt samtidigt som jag mådde dåligt av att hela tiden läsa nyheter om familjer som blev vräkta och vars hus blev demolerade i Östra Jerusalem, verkstäder och affärer som blev demolerade med förevändningen att de saknade byggnadslov och kontrakt. De hade inga kontrakt då deras familjer flytt dit under den etniska resningen (Nakba) 1948 och fått bostäder utan kontrakt under den Jordanska ockupationen.
– I Sheikh Jarrah, ett par hundra meter från min lägenhet, blev ett hus helt demolerat efter att pappan i huset stått på taket och hotat sätta eld på sig själv om de skulle vräkas. Hela huset demolerades och familjen fängslades strax före bulldozers demolerade huset samtidigt som brittiska konsuln stod i sitt fönster och såg på och fördömde handlingen. Denna demolering skedde precis nära mig men liknande skedde varenda månad. Jag skulle däremot inte tveka att flytta tillbaka till Jerusalem om jag hade möjlighet. Det är en fantastiskt härlig plats.
Hur fungerar polisen i Ramallah/Palestina i förhållande till Israels ockupation?
– Palestinska myndigheten har en civilpolis som får verka inom de palestinska områdena på Västbanken. Västbanken är indelad i zon A, B och C där zon C är helt kontrollerat av Israel och där bosättningarna finns. Israel klassar vissa bosättningar som legala och vissa som illegala utan tillstånd. Världssamfundet anser att ingen bosättning är legal. I zon A har Palestinska myndigheten egen kontroll för både säkerhet och social välfärd och zon B är en slags buffertzon. Alla palestinska städer och större orter ingår i Zon A såsom Ramallah, Betlehem, Jeriko, Hebron, Nablus m.fl. Zon C täcker ca 60 procent av Västbanken och är i icke urbana delar.
Hos Europol COPPS
– I EUPOL COPPS uppdrag ingår att endast arbeta med civilpolisen. Det finns flera andra säkerhetsmyndigheter som missionen tyvärr inte har mandat att arbeta med. Det finns ordningspolis, säkerhetspolis och en slags militärpolis m.fl. enheter som missionen inte har mandat att arbeta med. Dessa har alla detention centres vars fängelseceller missionen inte får besöka. Vår bild är att behandlingen av medborgare och frihetsberövade fungerade humant inom civilpolisen men människor behandlas illa av övriga säkerhetsenheter. Det är förstås mycket frustrerande att vi från internationella organisationer hindras av palestinska myndigheten att arbeta där det mest behövs. Personer som ansågs som dissidenter behandlas mycket illa där. Ett självklart brott är att ha samröre med israeler. EUPOL COPPS inställning är att en säkerhetssektor reformering bör göras där all säkerhetsmässig verksamhet bör ske av en enskild civilpolis.
Helt rättslösa
– Den palestinska polisen kan beivra brott begångna av palestinier på palestinskt område men har inga möjligheter att göra detsamma med israeler. Israeler rör sig i mycket låg utsträckning på palestinskt område och har egentligen inte tillträde att åka dit. Palestinier i zon C kan däremot lagföras av israeliska säkerhetsstyrkor och polis. De flesta upplever sig helt rättslösa, framförallt vid konflikter med bosättare. Under min tid, före nuvarande krig, förekom oerhört ofta attacker av bosättare gentemot palestinier som ofta bevittnades av israelisk polis helt utan ingripande. På daglig basis sker våldsamheter mot palestinier, förstörande av egendom, bosättare som rycker upp, sågar ned och sätter eld på olivlundar medan israelisk polis ser på utan att agera.
– Flera hundra palestinier fängslas varje år inom begreppet ”administrative detention” som handlar om att människor klassas som terrorister och frihetsberövas godtyckligt utan utredning eller rättegång i förebyggande syfte. Israeliska fängelser finns på erkänt israeliskt område med undantag av ett stort fängelse inne på Västbanken nära Ramallah där främst palestinier fängslas. Det förekommer i princip ingen samverkan mellan israelisk och palestinsk polis eller mellan israeliska och palestinska fängelser.
Stationerad i ett fängelse
Och när det gäller Sydsudan: I vilken roll kom du dit? Vad gjorde du där och vilka intryck fick du?
– Jag sändes till Sydsudan på min 40-årsdag 4 maj 2013 och stannade där till slutet av mars 2014. I Sydsudan finns en FN-insats (mission) som heter UNMISS sedan 2011 då staten Sydsudan bildades. Innan dess fanns UNMIS i Sudan. 2011 fick Sydsudan sin självständighet efter decennier av konflikt med norra Sudan. Sydsudan är kristet och människor har mörk hudfärg medan Sudan är muslimskt och arabiskt. Arabiska är lingua franca även i Sydsudan även om officiella språket är engelska.
– Huvudstaden i Sydsudan heter Juba och jag blev placerad i en av de tio delstaterna Eastern Equatoria vars huvudstad, Torit, är den närmaste från Juba, ca 8 mil österut. Det går att åka med privat minibuss till Torit men FN-anställda var av säkerhetsskäl hänvisade till egen helikopter som gick i linjetrafik en gång per dag. Torit är en liten stad med då 75 000 invånare. Där finns ett fängelse där jag var stationerad tillsammans med tre andra kriminalvårdare från Uganda.
– Vår roll var dels att arbeta med att minska andelen godtyckligt eller långvariga frihetsberövade utan rättslig prövning vars projekt vi delade med juridiska rådgivningssektionen och polissektionen i FN. Vi arbetade också med humanitära förhållanden och allmän administrativ rådgivning.
Nytt inbördeskrig
– Jag var vid tiden frivårdsinspektör i Sverige och Sydsudans regering ville skapa frivård även i Sydsudan. Tillsammans med två kollegor (en svensk och en ugandier) skulle vi arrangera en två veckors utbildning i huvudstaden Juba för blivande frivårdsinspektörer. Jag hann själv hålla i en föreläsning om psykiatriska diagnoser och en föreläsning om riskbedömning den första veckan.
– Under helgen innan den andra veckan, den 15 december 2013, utbröt den väpnade konflikt som skördat många offer och ännu inte är helt löst idag och vår utbildning fick avbrytas. Efter någon veckas utegångsförbud kunde jag återvända till min hemmaort i Torit dit konflikten inte nådde till någon allvarlig nivå. Många av oss blev däremot hemsända i förtid då FN beslutade att minska andelen anställda som inte tillhörde militär eller polis.
Stolthet och nybyggaranda
– Det är ett mycket outvecklat och agrart land där många bor i hyddor. Juba förändrades snabbt under min tid med byggnationer av nya stora hus och hotell. När jag kom dit fanns flertalet gator av asfalt i stan men inte alls särskilt långt tidigare fanns inte en enda asfalterad gata. Fortfarande fanns ingen gatubelysning utan staden var helt svart om natten. En enda riksväg var asfalterad som gick från Juba ned till Ugandas huvudstad Kampala.
– Marknaden av handelsmän i Torit, som bestod av plåtskjul, drevs till stora delar av handelsmän från Kenya och Uganda.
– Jag upplevde en stolthet och nybyggaranda från den sydsudanesiska befolkningen och kände själv en patriotism och kärlek till det nya landet. Det fanns oberoende veckotidningar med nyheter och en fri radiostation på ett sätt som jag inte tror fanns i Sudan.
Upplevde hamstring
– Jag fick uppleva ett land i krig. Till min delstat Eastern Equatoria nådde ingen väpnad konflikt när jag var där. Svenska kollegor från kriminalvården fick däremot uppleva beskjutning rätt in i camperna där de bodde.
– Jag fick uppleva hamstring. Mest påtagligt blev att vattnet i form av petflaskor i butikerna var på väg att ta slut och steg enormt i prisnivå. (Vi ville helst inte dricka vattnet på vår camp mer än för matlagning). Telefonmarkeringar för kontantkort till våra mobiltelefoner och surf började snabbt ta slut i stan då alla började hamstra.
Intervju: Henrik Persson, Ola Persson
