Jojk och miljöengagemang förenas hos den mycket unga samiska artisten Ida Stinnerbom.
Jag får en pratstund med Ida Stinnerbom strax innan hon och hennes pappa ska åka iväg och repa inför julkonserten till helgen. De ska jojka tillsammans med en stor kör och ett brassband i Torsby Missionskyrka i Värmland, inte så långt från där de bor.
Och det är inte första gången som Ida, trots att hon endast är 11 år, jojkar med en stor orkester:
– Jag har jojkat med orkester tidigare. Det är kul! För då vet man att många lyssnar på låten!
Ida är redan en van artist. Hon musicerar, showar, spelar fiol, trummor och jojkar både i studion och på scen tillsammans med sin far jojkaren, artisten, författaren och slöjdaren Ola Stinnerbom. Nu har hon också påbörjat en utbildning till artist genom att gå på Västanå Teaters ungdomsensemble. Och nästa år börjar hon på en mellanstadieskola med musikinriktning.
Ida Stinnerbom i samband med en konsert. Foto: Ola Stinnerbom
En av jojkarna som Ida ska framföra på julkonserten är hennes favorit, Klimatjojken. Den har hon skrivit tillsammans med sin far Ola och kusin Magnus Stinnerbom som gjort musiken.
Hon är med som jojkare på The Climate Yoik. Den spelades in som single när hon bara var 9 år. Då var hon ambassadör och representerade både Sverige och Saepmie som den yngsta av de 77 deltagarna i projektet We Hear You – A Climate Archive.
Där möttes ungdomar från hela världen digitalt och genom sitt skapande, sitt berättande arbetade de med sina känslor och erfarenheter kring klimatförändringarna.
– Jojken är som magi, känns det som! Vi hade tittat på Greta Thunberg och vad hon demonstrerar över. Så blev jag jättesur på de vuxna. Och så sa jag: De vuxna beter sig som barn och barn behöver bli vuxna!
– Jojken är som magi, den kanske gör så att klimatet blir friskare, säger Ida.
– Det är så bra energi i den jojken, skjuter pappa Ola in.
Magin som jojk förmedlar handlar inte bara om att stärka världen, utan jojk har många dimensioner. För Ida handlar den också om att komma i kontakt med avlidna släktingar. Särskilt hennes farmor.
– När jag var hemma hos pappa ryckte hon mig i håret, berättar Ida.
– Hon busar hela tiden med Ida, skjuter Ola in.
– En gång tog hon mina nycklar och jag hittade dem på gräsmattan, säger Ida.
Idas farmor är också med när Ida jojkar.
– Hon är med hela tiden, berättar Ida.
– Kommer du ihåg i våras när både jag och mamma var borta på olika jobb och så skulle du vara ensam hemma? Och så frågade vi: Klarar du av att vara ensam hemma? Minns du vad du svarade?
– Nej.
– Du sa: Men jag är inte ensam, farmor är här.
Så måste vi avsluta samtalet för nu ska de åka iväg till repet. Och öronpropparna är med för när ett stort brassband med 20 man tar i på sina blåsinstrument, då kan öronen behöv lite skydd.
– Det är så roligt med Ida för hon är så lugn och trygg när vi hamnar i olika situationer, berättar Ola och fortsätter:
– Jag och Ida har jobbat så mycket, så hon är så trygg i jojken. Hon ska bara göra det vi har tränat. Sen är det bra att man är lite nervös innan det börjar, för då blir man mer koncentrerad.
Och som den vana artisten Ida är har hon hittat en metod för att hålla nervositeten stången:
– Det är bara att tänka, andas in och andas ut, andas in, andas ut. Det blir bättre till slut, så bara andas! Det hjälper!
Text: Anna-Maria Ahlén
Här kan du höra The Climate Yoik med Ola och Ida Stinnerbom:
Och här kan du höra Ola Stinnerbom berätta om sina andlig erfarenheter av jojk och slöjdande: