Högsta Domstolen (HD) konstaterade 1981 att renskötselrätten vilade på civilrättslig grund och tillhör det samiska folket kollektivt. Det fastslogs därför att renskötselrätten vilar på urminnes hävd och är en civilrättslig kollektiv bruksrätt som fick grundlagsskydd i likhet med äganderätten. Detta trots att kraven för urminnes hävd inte ansågs uppfyllda i just det berörda området.
Alltefter denna så kallade Skattefjällsmålets dom, är renskötselrätten enligt rennäringslagen 1971:437 och dess första paragraf enligt följande: ”Rätten enligt första stycket (renskötselrätten) tillkommer den samiska befolkningen och grundas på urminnes hävd”.
Domen är mycket principiellt viktigt, då det klargör att samernas kollektiva renskötselrätt vilade på en stabilare grund än bara enkel lagstiftning eller avtal. I samband med detta skattefjällsmål 1981, kunde även konstateras att de svenska tjänstepersonerna getts nya möjligheter via den då nya rennäringslagen från 1971.
Och dessa tjänstepersoner hade, för att tillfredsställa sin arbetsgivare, gått utöver vad lagstiftaren avsett genom den nya lagen. Det är inte speciellt svårt att inse att svenska tjänstepersoner eller de personer som är valda genom svenska parlamentariska processer, har svårt med att fortsatt respektera urfolket samerna, folkrätten och renskötselrätten. En kortfattad analys kommer att beskriva detta på ett sätt som borde vara sakligt och lättförståeligt.
I slutet av 1980-talet hade Sameting etablerats i två grannländer till Sverige, nämligen i republiken Finland och konungadömet Norge. Pressen var hård på konungariket Sverige att göra likadant. Men i samband med denna process, så förberedde sig svenskarnas regering och riksdag att samtidigt förändra systemet om upplåtandet av jakt och fiske ovan odlingsgränsen. Detta på det som det kallades ”statens marker”.
Handskrivet ord infört i efterhand
Ett handskrivet ord fördes i efterhand in i originalhandlingarna – ett ord som kan ha haft avgörande betydelse för samernas jakträtt. Det handskrivna ordet var ”markägarens” som hade införts med en kulspetspenna i två originalhandlingar, och det efter att den nya jaktlagen behandlats av både lagrådet och regeringen. Svensk stats radio har i flera artiklar redovisat detta. När detta tillägg exakt blev infört, eller av vem, är än idag i det fördolda för de allra flesta.
Den statsråd som självvalt kallade sig för Sameminister och som ledde arbetet med den proposition som låg till grund för att etablera en Sametingslag som då fastställer den lagliga rätten till att etablera ett Sameting. Men samtidigt så släpptes småviltsjakten fri på all statlig mark ovanför odlingsgränsen samt på renbetesfjällen. Så visst var det ett dåligt byte för samerna på bekostnad av den urfolksrätt som vi gemensamt och tillsammans besitter.
Statsrådet och dennes kollegor i regeringen, jublade emellertid över vinsten. En centralmakt hade övertrumfat ett arktiskt urfolk under Statsrådets överinseende. Glädjen var stor i riksdagen och men också i hela regeringskansliet.
En fransk författare, Jean de La Fontaine, har skaldat: ”En person möter ofta sitt öde på den väg hen tog för att undvika det”. Och så skedde också. Blott några få år senare hade statsrådets framgångsrika tid i regeringen försvunnit. Men densamme blev då vald till ordförande i Grundlagsutredningen och till och med som dess ordförande.
Det förslag till ny konstitution som Grundlagsutredningen sedermera lade fram, antogs av två olika riksdagar med val emellan. Man kan med fog fråga sig hur det före detta statsrådet men som ordförande i Grundlagsberedningen kunde agera för att trumfa igenom omnämnandet av det samiska folket i Regeringsformen?
Ändring i grundlagen
Riksdagens andra beslut angående ny konstitution från den 24 november 2010 fastställde grundlagarna, varav en är regeringsformen, som säger (1 kap, 2 §, sjätte stycket) att ”det samiska folkets möjligheter att behålla och utveckla ett eget kultur- och samfundsliv ska främjas”. Sju av åtta av riksdagens partier valde att bifalla utskottets förslag och den nya grundlagen fastställdes därmed.
Diskrimineringsombudsmannen (DO) publicerade den 21 mars 2013 ett pressmeddelande som bland annat innehöll följande text: ”Diskriminering som har samband med etnisk tillhörighet är idag en del av många människors vardag. Det visar anmälningar till DO, rättsfall, rapporter från internationella organ och forskning. Rasismen påverkar vardagen för många människor, deras hälsa och tillgång till lika rättigheter.”
Och vidare: ” Vardagsrasismen är en oerhörd påfrestning för många som kan leda till hälsoproblem, minskat förtroende för samhället och svårigheter att ta till vara på sina rättigheter”. DO:s slutsats var kort men väldigt belysande: ”Rasismen är en kraft som genomsyrar det västerländska samhället och ligger till grund för den strukturella och institutionella diskrimineringen i Europa och Sverige”.
Men blott fyra år senare valde Riksdagen kontraproduktivt nog, att bifalla Konstitutionsutskottet förslag till beslut under KU16 2014/2015 och besluta att avslå motion 2014/15:849 av Mia Sydow Mölleby (V) med flera om att ratificera ILO-169. Sju av riksdagens åtta partier biföll utskottets förslag med stöd av 292 helsvenska riksdagsledamöter.
Och ytterligare två år senare valde Riksdagen att upprepa detta kontraproduktiva och svenska agerande till att avslå motion 2017/2018:2967 av Jonas Sjöstedt (V) med flera om att ratificera ILO-169, under KU6 2017/2018 och med stöd av 284 helsvenska riksdagsledamöter.
OECD-rapport 2019
År 2019 lanserade OECD rapporten ”Att involvera urfolket samerna i regional utveckling i Sverige” som visar att det samiska samhället, den samiska kulturen och de samiska näringarna är nödvändiga för landsbygdsutveckling och regional tillväxt i norra Sverige. Den identifierar vilka brister som finns i det svenska samhället och vilka åtgärder som måste vidtas för att samer ska få mer inflytande över sin egen samhällsutveckling.
Men än idag, sex år efter denna OECD-rapports presentation, har ingen synlig förändring skett. Fortfarande saknas samiska näringar och dess utövare i svensk statistik, och fortfarande är Sametinget inte SNI-ansvarig myndighet.
Den viktigaste rekommendationen är i korthet: Att förbättra insamling och åtkomst av data om samiskt näringsliv: utan statistik kan inte problem och hinder identifieras. Dessa förhållanden är skadliga och orsakade av våra svenska grannars parlamentariska system.
Högsta Domstolen avgjorde ärendet T-853-18 den 23 januari 2020. I domslutet refereras till två MR-instrument, nämligen ILO-169 & Urfolksdeklarationen Undrip. Därmed anser uppenbarligen HD att den svenska staten är bundna av dessa MR-instrument utan vare sig en formell ratifikation eller en förpliktande implementation. Den primära folkrätten verkar för att grundnormer (regler, rättigheter och förpliktelser), i folkrätten inte ska kunna förhandlas bort och från vilka avsteg eller övertramp aldrig ska tillåtas. Nationalstaten Sveriges parlamentariska system kan inte längre förhindra denna utveckling.
Renmarkskommitten tillsatt 2021
Sveriges regering tillsatte Renmarkskommitten (N 2021:02) den 20 maj 2021. I uppdraget ingick bland annat att utreda inom vilka områden av statligt ägd mark som samebyar har rätt till småviltsjakt och fiske baserat på urminnes hävd. Ledamöter från Sveriges riksdag var väl representerade som ledamöter i kommittén. Däremot fanns inga folkvalda ledamöter från Sametingets plenum angivna. Sametingsvalet hade nämligen nyss ägt rum den 16 maj och valresultatet fastställdes den 27 maj. Sametingets nyvalda ledamöter blev för första gången uppropade vid plenum i Liksjoe – Lycksele den 30 augusti 2021.
Däremot fick sametingspartierna nominera sakkunniga till kommittén, precis som vilka samiska NGO:s som helst. En klar försvagning av Sametingets inflytande då Sametingets folkvalda genom detta blev osynliggjorda.
Trots detta gick det emellertid inte regeringens vägar i kommitténs arbete. Och regeringen meddelade helt oväntat i ett pressmeddelande den 7 november 2024 följande: ”Regeringen avser avveckla Renmarkskommittén och tillsätta en ny utredning”.
Den statliga huvudföreträdaren för den nyss insomnade Renmarkskommitten deltog i en intervju i svensk public service den 12 november 2024 och uttalade i denna intervju bland annat följande: ”En möjlig utväg hade varit att säga, är man berörd då har samebyarna den här rätten. Låt oss då fastslå det och låt oss sen förhandla med samebyarna om att staten ska köpa rådigheten över jakten och fisket på dom här områdena. För det är ju så alla andra gör, när man vill förvärva nån annans rätt, då förhandlar någon och betalar för den”.
Uppenbarligen hade Renmarkskommitten haft det som det mest värdefulla uppdraget. Att kunna avhända renskötselrätten från det besittande som enskilda samer genom kollektivt ägande tillförsäkrats genom just domen i Skattefjällmålet.
Att ensidigt kunna sälja en rättighet som man inte har vare sig lagfart eller egen äganderätt till, utan äger i gemenskap med alla andra samer, borde inte kunna tillåtas. Uppenbarligen ville regeringen ändra denna tingens ordning och det med de tveksamma metoder som man tidigare tillämpat till fulländning i till exempel beredning och beslut om Renskötselkonventionen 1972 (1972:114) och upplåtandet av den fria småviltsjakten ovan odlingsgränsen 1993 (1993:384).
Världs- och kulturarvet Laponia
Unesco skickade en delegation på besök till världs- och kulturarvet Laponia under 2024 (Reactive Monitoring Mission) med anledning av arbetar-regeringens beslut den 22 mars år 2022 om bearbetningskoncession för Kallak K nr 1 i Jokkmokks kommun och för att utreda potentiell påverkan på världsarvet.
Unesco omnämner vidare att Laponia världs- och kulturarv ”området innehåller ett register över människor som varit en del av dessa ekosystem i sju tusen år”. Tanken svindlar. Den traditionella samiska kulturen och näringarna går utöver detta område, men är lika värdefulla även utanför.
Hur kan det då komma sig att våra svenska grannars politiska system beslutade att bevilja en bearbetningskoncession? Hur kan det överhuvudtaget vara lagligt?
Världs- och kulturarvet Laponia har inte det skydd som ett enastående unikt världs och kulturarv av denna dimensionen borde ha. De mänskliga aktiviteter som skapat kulturarvet inom det gränsbestämda området Laponia finns även utanför detsamma och är lika värdefulla där. ICCPR artikel 27 ger även skydd för ett sammanhängande kulturlandskap. Detta på tvärs av nationalstatsgränserna och utanför det gränsbestämda Laponia. ”I de stater där det finns etniska, religiösa eller språkliga minoriteter, skall de som tillhör sådana minoriteter inte förvägras rätten att i gemenskap med andra medlemmar av sin grupp ha sitt eget kulturliv, bekänna sig till och utöva sin egen religion och använda sitt eget språk.”
Det hela hänger ihop, och det är dags att Sveriges parlamentariska system visar den respekt för urfolket samerna, som påverkar dels det svenska folkhemmet och dels enskilda svenskar i en mer progressiv och konstruktiv riktning.
Folkrätten för ett samiskt självbestämmande
Och Sametinget kommer att bruka folkrätten för ett samiskt självbestämmande. Sametinget kan därmed utmana tillväxtekonomins girigheter, som tillåts av våra svenska grannars politiska system, på ett bättre och mer progressivt sätt än hittills.
Sametingens sjunde parlamentarikerkonferens avhölls i Arviesjávrrie – Arvidsjaur den 30.5-31.5 2023 och man antog ett uttalande som anger bland annat följande:
Parlamentariker från Sametingen i Sápmi anför dels följande:
”Vi samer är urfolket i Sápmi. Sedan urminnes tider har vårt folk levt av och förvaltat dess mark och vatten med största omsorg och respekt. Vi är en del av Sápmis landskap. Våra liv – vår kultur, kulturutövning och försörjning – är anpassade för den flexibla balansen mellan vad naturen kan ge och vad vi kan använda utan att utarma naturen. Vårt sätt att leva kräver en mångfald av djupa kunskaper, öppenhet och eget ansvar, både hos individer och samhälle.
Vi sameparlamentariker i Sápmi representerar mer än 30 000 frivilligt registrerade samiska individer i Finland, Norge och Sverige. Vi betonar att det är i Sápmi som vår kultur och rättigheter som ett utpräglat folk etablerades.
Med ledning av de tidigare uttalandena från de sex parlamentariska konferenserna och i god tro och ömsesidig respekt mot den europeiska parlamentarismen, vill vi skapa en progressiv utveckling där gränsöverskridande aktiviteter uppmuntras. Bekräftar att det samiska folket är lika mycket värda som andra folk, och att vi ska ges rätten att agera och betrakta oss själva som olika och att detta bör respekteras. Bekräftar att rasism genomsyrar det västerländska samhället och underbygger den strukturella och institutionella diskrimineringen i Europa och de nordiska länderna”.
Och dels detta: ”Vi påminner om att uppfyllande av domar, konventioner eller andra konstruktiva överenskommelser, och en relation som bygger på dialog och samarbete, är grunden för ett pålitligt och varaktigt partnerskap mellan de nordiska staterna och sametingen.”
Vad är Sametinget?
Men vad är då Sametinget? Sametingslagen ger ett klart och tydligt svar: (1992:1433) Sametingslagen Första kapitlet 1 §I denna lag ges bestämmelser om en särskild myndighet — Sametinget — med uppgift främst att bevaka frågor som rör samisk kultur i Sverige.
Andra kapitlet 2 § Sametinget ska bestå av 31 ledamöter, utsedda genom val. För ledamöterna ska det utses ersättare. I fråga om antalet ersättare och hur de ska utses gäller bestämmelserna i 14 kap. 15 § vallagen (2005:837) om val till regionfullmäktige.
De tre arktiska Sametingen i Aanaar, Giron och Kárášjohka har dels ett gemensamt samarbetsavtal, men dels sett tillsammans och sammanlagt, har mer än 30 000 enskilda samer upptagna på de tre röstlängderna, och väljer tillsammans fler än 90 urfolksparlamentariker.
Och detta arktiska samarbete är helt i linje med Regeringens konventionsrapport från år 2006: ”Det är Sveriges regerings uppfattning att urfolk har rätt till självbestämmande då de utgör folk enligt den betydelse som avses i den gemensamma artikel 1 i 1966 års internationella konvention om medborgerliga och politiska rättigheter och 1966 års internationella konvention om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter”.
Så det var ingen slump att dessa progressiva och politiska beslut ägde rum för 20 år sedan, och uttalades av Svenskarnas regering. Sametingets självbestämmande kommitté lade nämligen först fram ett enhälligt förslag till utredning som efter beredning av styrelsen antogs genom ett majoritetsbeslut av det 36.e plenumet i Jåhkåmåhkke den 21-23 februari 2005. Utredningen var på 110 sidor och med 255 fotnötter. Och efter blott dryga tre år från plenumsbeslut, så hade ett jättekliv tagits för ett samiskt självbestämmande, på initiativ av Sametingets plenum. Men konstigt nog även accepterats utav Svenskarnas regering och riksdag.
Tre arktiska Sameting
Sametingena i Aanaar, Giron och Kárášjohka har tillsammans en öppen antagning av nya sökanden som uppfyller kriterierna, till de röstlängder som i dagsläget har fler än 30 000 enskilda samer upptagna. Och vid det senaste valet så valdes mer än 90 urfolks-parlamentariker.
Redan idag så planerar de tre arktiska Sametingen för en gränsöverskridande och gemensam valdag under året 2028. De tre Sametingen med sitt gemensamma samarbetsavtal, är en liten gränsöverskridande, demokratisk och fredlig urfolks och regeringsavhängig organisationsform, som motarbetar den eskalerande polariseringen, rasismen och elitismen i de arktiska områdena i de nordiska länderna.
I egenskap av urfolk, har vi samer grundlagsskyddade rättigheter till våra språk och vår kultur, samt att ha egna politiska, ekonomiska och sociala institutioner som kan arbeta med språken, kulturen och urfolksnäringarna.
Så hur kan en till synes demokratisk sinnad nation uppträda så, jämfört med stater med ett totalitärt statsskick? Rimligtvis borde en demokratisk lagd nationalstat skilja sig åt, med sina förpliktande medlemskap i såväl Förena Nationerna (FN) som i den Europeiska Unionen (EU). Och tillse att de nationella minoriteterna såväl som urfolken är omfattade av de olika av Världssamfundet instiftade mänskliga rättighets instrumenten. Men något sådant handlingssätt från Sveriges sida går inte att finna. Utan snarare det motsatta.
Den primära folkrätten verkar för att grundnormer (regler, rättigheter och förpliktelser), i folkrätten inte ska kunna förhandlas bort och från vilka avsteg eller övertramp aldrig ska tillåtas. Den primära folkrätten som omfattar det samiska folket har dessutom erkänts i lagakraftvunnen dom och synliggjorts i regeringsformen. Men ändå upprepas detta osynliggörande och utförs av den svenska statens olika organ på område efter område.
Sametingets 100:e plenum hösten 2025
Den 24 november 2025 öppnades Sametingets 100:e plenum i obruten följd, i Bihtám. Och Sametingets ordförande hade kallat till öppnandet av detta hundraårs-plenum på dagen femton år sedan Riksdagens andra beslut beträffade den nya grundlagen hade antagits i kammaren. Denna grundlag är fortfarande gällande. Samtidigt kunde konstateras att statsministerämbetet inte var representerat denna gången heller.
Hundra plenumsmöten i rak följd, och med ett enda mätbart mål. Att statsminsterämbetet skulle närvara vid lunch och galamiddag under öppnandet av ett enda plenum. Det mätbara målet har under trettiotvå års tid inte uppnåtts. Kanske hade sametingsledamöterna kunnat erhålla förtroendet av och nöjet med att mingla med representanten från statsministerämbetet? Och till och med att även dela både lunch och middag under lättsamma förhållanden? Så skedde emellertid inte.
Men vilka personer har besuttit positioner i statsministerämbetet under dessa trettiotvå år och samtidigt avstått från sin personliga närvaro hedra något enda av de hundra olika plenumsmöten som genomförts? Och i stigande ordning är det följande sju personer: Carl Bildt, Ingvar Carlsson, Göran Persson, Fredrik Reinfeldt, Stefan Löfven, Magdalena Andersson och Ulf Kristersson.
Statsministerämbetet lär ha avgett ett löfte om ny sametingsbyggnad på socialdemokraternas distriktskongress i Suttes – Boden den 27 mars 2004. Fastighetsverket (SFV) fick ett uppdrag att utreda frågan om ny sametingsbyggnad. Utredningen presenterades den 1 april 2005. Regeringen fattade därefter beslut att låta SFV gå vidare med en arkitekttävling baserad på det programmet och en projektkostnadsram på 150 miljoner. Byggnaden skulle andas samisk kultur och identitet och bli en viktig symbolbyggnad och samlingspunkt för alla samer. 111 bidrag kom in till arkitekttävlingen. Fem bidrag gick vidare och i april 2006 korades vinnaren.
”Samisk vår”
Man kan lätt konstatera att Riksdagens, det man kan kalla så kallade ”samiska vår”, inleddes då statsministerämbetet var deltagande på ett riksdagspartis distriktskongress i Suttes – Boden. Under denna samiska vår så genererades även Regeringens rapport 2006 till ESC-kommitten under 2006 innebar ett framsteg i rätten till eget självbestämmande för urfolket samerna.
Uppenbarligen kunde statsministerämbetet genom sin representants respektfulla agerande under 2004, påverka riksdagsledamöter och regeringskansliet under flera av de följande åren. Det är således värdefullt att respekten för det samiska folket ska framföras och offentligt påtalas, för att kunna förändra bland annat diskriminering, osynliggörande och rasismen gentemot det samiska folket.
Jag ber att få hänvisa till Sveriges rapportering kring efterlevandet av FN:s konvention om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter S2006/1910/SK: ”Det är Sveriges regerings uppfattning att urfolk har rätt till självbestämmande då de utgör folk enligt den betydelse som avses i den gemensamma artikel 1 i 1966 års internationella konvention om medborgerliga och politiska rättigheter och 1966 års internationella konvention om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter”.
Och den gemensamma artikel 1 anger det samiska självbestämmandet. Alla folk har rätt till självbestämmande. Genom denna rätt bestämmer de fritt sin politiska status och bedriver fritt sin ekonomiska, sociala och kulturella utveckling.
Samtidigt kan konstateras att Riksdagens andra beslut den 24 november 2010 om en ny konstitution, verkar att ha därefter avslutat denna insiktsfulla inställning från Riksdagens ledamöter.
Hatbrott mot samer
Brottsförebyggande Rådet (BRÅ) avgav en rapport 2024:5. I den klargörs de olika hatbrott som drabbar enskilda samer på olika sätt. Det definieras också att det är människor i olika svenska fritidssysselsättningar som utövar dessa ”kränkande beskrivningar av samer, till grövre rasistiska tillmälen, hot och våldsbrott”.
Det snabbaste sättet att kunna påverka människors aversioner och agerande mot en urfolkskultur i Arktis, är genom handling av högsta politiska ledning och även från riksdagspartierna. Uppvisar dessa nämnda en respekt och ett synliggörande av urfolkskulturen och urfolksmänniskorna med regelbundenhet, så kommer detta att påverka den dominerande samhällskulturen i positiv och progressiv riktning.
Ett exempel på hur man kan agera tas från Republiken Finlands president Alexander Stubb, som den 6 februari 2026 uttalade bland annat följande: ”Samerna är Finlands enda ursprungsfolk. Hur vi behandlar samerna speglar vårt samhälle och vår demokrati. Låt oss fortsätta på vägen av försoning, ömsesidig respekt och samarbete”.
I det svenska mörkret är det ett ljus som skiner från Republiken Finland. Låt oss hoppas att denna attityd skvalpar över till den mindre ansvarsfulla och mindre respektfulla parlamentarismen i Konungariket Sverige.
En mänskligare värld är möjlig!
Text: Stefan Mikaelsson
Ordförande för Sametingspartiet Vuovdega
15 februari 2026