Slående många och stora demonstrationer mot det som pågått i Gaza har ägtrum över hela världen, ibland med hundratusentals eller miljoner deltagare. Även i Stockholm har demonstrationer genomförts på lördagar, nära ett hundra gånger. Fjärde Världens Henrik Persson har varit där, på gatuplanet. Men han har också följt mediers, politikers och folkrörelsers agerande kring händelserna.
Demonstrationståget rör sig i sakta mak framåt. Talkörerna ekar mellan husen på Sveavägen:
– Stockholm säger nej till folkmord! Sverige säger nej till folkmord!
– Alla barn är lika värda! Alla barn är våra barn! Gazas barn är våra barn!
– Vår regering stöttar terror, vår regering stöttar mord!
– Palestina, Palestina, dina bekymmer är våra bekymmer!- Här i stan, här i stan, vill vi rädda Gazas barn!- Åh Palestin, vi vill göra allt för dej, aldrig ska du vara ensam, när vi stöttar dej!
– Free, free Palestine, free free Palestine!
Vi går i en ganska bred kolonn mot korsningen Kungsgatan-Sveavägen och pelaren vid Sergels Torg. Det ger en känsla av ovan frihet att ta kontroll över en del av gatan som demonstrant.Jag har gått med ett antal gånger nu och har redan från första tillfället märkt kulturskillnader mot de stora vietnamdemonstrationerna i Stockholm på slutet av 1960- fram till mitten på 1970-talet. USA vräkte mer bomber över Vietnam och övriga Indokina än de gjort under hela andra världskriget. Bara i Vietnam dog 2-3 miljoner invånare. Protesterna blev världsomfattande och de var till slut stora även i Sverige. Trots att jag var ganska ung hann jag gå med.
Men vi är, med vissa undantag, som 7 juni 2025 då tiotusentals från hela landet samlades, färre än i Vietnamdemonstrationerna. Inslaget av personer med invandrarrötter är också större. SD:are och medlemmar i liknande organisationer har angripit demonstrationerna på den grunden, på nätet. Finurligt påstås att demonstrationerna sker på tider då ”ingen arbetande svensk” är ledig. Anklagelsen håller inte. Demonstrationerna sker på lördagar.
På Vietnamtiden gick ett rop genom leden; ”gå fem och fem”. Här finns inget sådant. När demonstrationsledaren, som står på en pickup-lastbil behängd med en palestinsk och en svensk flagga, säger, ”nu går vi” så ger sig de församlade helt enkelt av i en till en början rätt oordnad ström från Odenplan. Samtidigt slås på trummor och talkörer utropas av en talkörsledare.
Talkörer fanns på Vietnamtiden också. Men de utropas här med en känsla och intensitet som är mycket starkare och av en särskild talkörsledare. Talkörer med engelska ord förekom inte i vietnamdemonstrationerna.
Tillvaron som teater
Den brittiske sociologen Erving Goffman beskrev i en bok, ”The Presentation of Self in Everyday Life” (1959) hur hela vår tillvaro kan ses som utspelande sig på en teaterscen (front stage) där vi spelar våra roller och försöker kontrollera det intryck vi gör på andra. Liknelsen utsträckte han även till hur vi uppträder bakom samhällsscenen (back stage) när vi är borta från rampljuset och kan vara mer avslappnade.
Goffmans analysmodell har använts till exempel på arbetsplatser av många slag: Restauranger, fängelser, parlamentskamrar med mera, där de här två ”scentyperna” finns. I fallet Gaza blir det ibland nästan övertydliga exempel på Goffmansk teater: Vid en gisslanutlämning hade Hamas byggt en riktig scen kringvärvd av hundratals beväpnade soldater i uniform, med gröna bindlar runt sina maskerade huvuden. Frisläppta gisslan fördes upp på scenen för överlämning till Röda Korset. Någon av dem kysste en av sina fångvaktare på scenen på huvudet. Via TikTok, YouTube och andra medier spreds videon, störande för Israel, över hela världen.
Gatuteater med masker: Netanyahu, Kristersson, Ebba Busch och Jimmie Åkesson är återgivna. Foto: Henrik Persson
Även kläder kan ha symbolvärde och skapa samhörighet. I Palestinademonstrationerna bar oftast ingen högtidskläder. Däremot fanns ett mycket vanligt signalplagg: ”palestinasjalen” eller keffiyehn. Mönstret kan vara svart, rött eller flerfärgat. Jag kan tänka mig att bärarna känner ett slags inbördes gemenskap, kanske ännu starkare än den som uppstår när tröjor används av till exempel supporters för ett fotbollslag.
I inledningen på Gazaattacken bar både Benjamin Netanyahu och försvarsministern Yoav Gallant svarta skjortor. Ganska snart kom inlägg i medierna om att samma svarta skjortfärg användes av Benito Mussolinis italienska fascister före och under andra världskriget. Och skjortorna försvann.
I press och medier fanns under hela perioden som jag intensivt följde Gazahändelserna och debatten om dem, också dagligen nationsförstärkande symboler och bilder med olika nationalistiska och militära inslag. Symboler som den israeliska och palestinska flaggan, eller israeliska soldater i tekniskt avancerade uniformer användes ofta i bilderna. I Israels fall förekom ofta, förutom flaggan, ett lejon som symbol. I Palestinas en vattenmelon som naturligt har samma färger som den palestinska nationsfanan: Rött, grönt, vitt. Och svart i form av kärnorna. Antropologen Claude Lévi-Strauss har påpekat hur effektiva just djur och växter verkar vara som symboler i mänskliga sammanhang.
En vardagsritual
Efter att ha deltagit ett antal gånger i Palestinademonstrationerna från Odenplan till Gustav Adolfs torg märkte jag att det fanns ett ”tool-kit” för demonstrationerna. Det innehöll: Plakat och banderoller, flaggor i mängder, talkörer, megafoner med olika styrka, palestinasjalar , olika slags trummor, tal, sångframträdanden av mer eller mindre professionellt slag. Vid ett par tillfällen sjöng Charlotta Huldt-Rahmberg, en sångerska från Stockholmsoperan, och vid ett annat Kristin Amparo. Samt gatuteater. Och det här upprepas varje gång. En viss ritualisering förmärks därför. En demonstration på samma veckodag med samma marschväg, upprepad ett stort antal gånger inbjuder ju till det.
Vi kan här till slut ha att göra med vad de amerikanska antropologerna Barbara Myerhoff och Sally Moore i boken ”Secular Ritual” (1977) kallar en ”sekulär ritual”. Alltså en ritual som genomförs utan helgedomar och utan religiöst innehåll, en ”vardagsritual”. Demonstrationerna har fortsatt, även efter senaste eldupphöret inom Trumps så kallade fredsplan.
Inget hat mot judar
Det gav och ger en hissnande känsla av skillnad att gå med i Palestinademonstrationerna och att sedan läsa om dem i medierna. Lördagsdemonstrationerna från Odenplan till Gustav Adolfs torg har hela tiden varit mönster av fredlighet när jag varit på plats. Längst fram fanns ofta en banderoll från Amnesty International: ”End the genocide now”, ”Stoppa folkmordet nu”.
Bland deltagarna har märkts organisationer som Grekiska föreningen, lärare, sjukvårdspersonal från Kommunal i arbetskläder och många andra. Det fanns ett tydligt samarbete med polisen. Små provokationer hanterades snabbt av demonstrationsvakter från arrangören, av vanlig beväpnad polis eller av obeväpnad dialogpolis.
Artikelförfattaren tillsammans med en ortodox judisk demonstrant på Palestinademonstrationens samling vid Odenplan.
Men en politiker som KD:s Alice Teodorescu Måwe väljer ändå vinkeln att redan från början angripa palestinademonstrationerna för att vara både antisemitiska och ett stöd till Hamas. När det gäller demonstrationerna i Stockholm där jag varit, stämmer det inte. Inget hat mot judar blev uttryckt vare sig i talkörer eller på plakat. Tvärtom har judar själva deltagit, under banderoller som ”Jews for justice and peace” och ”Judisk antisionistisk allians”. Dror Feiler, en känd judisk företrädare för palestinaaktivisterna i Stockholm, har även hållit flera tal.
Några talkörer som hyllat Hamas har heller inte förekommit i de tåg som jag befunnit mig i. Hur det varit i Malmö eller Göteborg känner jag inte till. Däremot blev Hamas uppmärksammat två gånger på annat sätt. En gång såg jag en kvinna som tyst höll upp en liten plastbit med små bilder av Hamasledarna Ismail Haniyeh och Yahya Sinwar, bägge numera dödade av Israel. En demonstrationsvakt gick snabbt fram och bad henne ta ner plastbiten, vilket hon gjorde.
Vid ett tillfälle fanns en mycket liten motdemonstration där man hävdade att ”islam tar över Sverige”. I spetsen gick en helt svartklädd kvinna med ett kors. Polisen utnyttjade då sina fordon och placerade denna 15-personersdemonstration precis bakom Palestinademonstrationen. Ibland fanns också små motdemonstrationer i form av en enstaka person som följde Palestinatåget med en israelisk och en Prideflagga, eller en enstaka israelisk flagga uthängd från en balkong. Demonstrationsledningen mötte det här varje gång genom att uppmana till att deltagarna skulle ignorera yttringarna.
Vid ett annat tillfälle hade någon satt upp en större bild på Abu Obeida, ledare för Hamas väpnade gren Qassambrigaderna, även han dödad av Israel, på bron över Hamngatan. Det innebar att bilden inte fanns i demonstrationståget utan var något som visades för demonstranterna.
Innehållet sköts i bakgrunden
Demonstrationernas innehåll, som handlade om det som verkligen hände i Gaza, kom ofta i bakgrunden när de stora mediedreven pågick. Och troligen var just det syftet med Alice Teodorescu Måwes och andras antisemitismstämpling av till exempel slagordet ”From the river to the sea Palestine shall be free”: Att förflytta fokus från vad som verkligen pågår i Gaza och Västbanken till en diskussion om påstådd antisemitism. Den äldre bakgrunden till ”From the river”-parollen är för övrigt inte självklart antisemitisk. Det är en gammal paroll som ursprungligen kommer från Israel och syftar på Israel. Jag såg till och med en uppgift att de två blåa linjerna i Israels flagga skulle handla om samma sak, men alltså avse Israel och inte Palestina. Även Sveriges regering och andra partiföreträdare har använt samma taktik som Måwe. Ett exempel: Istället för att diskutera det Nooshi Dadgostar faktiskt hävdade om Gaza i en partiledardebatt 12 oktober 2025 i SVT:s Agenda, sa Ulf Kristersson och Anna Karin Hatt från Centerpartiet att Nooshi Dadgostar drog ner debatten till ungdomsgårdsnivå och att Dadgostar skulle ha fallit Ebba Busch i talet. Något som inte var fallet vad jag kunde se.
Taktiken för att flytta fokus från det som verkligen hände i Gaza var att stämpla palestinademonstrationerna och deras deltagare som aggressiva, farliga, antisemitiska, och dessutom utländska, samt Hamashyllande. Att det handlade om demonstrationer för fred, eldupphör och stopp för folkmord och att de flesta deltagarna var infödda svenskar, det ville man till varje pris få bort ur mediebelysningen. På nätet kuggade stora hopar med människor in i denna av både politiker och vissa medier levererade vrångbild och förstärkte den ytterligare. I stora nätkampanjer spreds smutskastning av personer, islamofobi och hyllningar till Netanyahus våld i Gaza.
Greta Thunberg, liksom de övriga i Gaza Sumud Flotilla attackerades av Israels företrädare men även av till exempel Expressen, för att vara Hamasanhängare. De blev därefter alla utsatta för brutal behandling under dygnen i israeliskt fängelse, några misshandlades grovt fysiskt.
Trump försökte verbalt göra något liknande med Greta Thunberg och stämpla henne som en otillräknelig och aggressiv person som borde söka vård. Greta Thunberg svarade att Trump själv, med sitt eget register av aggressiva handlingar, vore en bra kandidat för detsamma.
Stämplas som antisemit
Även huvudorganisatören av Odenplansdemonstrationerna, Sami Suliman, stämplades raskt som antisemit i vissa medier. Jag ringer upp honom. Det visar sig att han är palestinier från Haifa men har bott länge i Sverige. Han är uppväxt i en miljö med både palestinier och israeler och talar själv även hebreiska. Sami Suliman tillbakavisade att han skulle vara antisemit.
I ett inlägg från sin van på Odenplan inbjöd han senare Aron Verständig från Judiska Centralrådet att tala på demonstrationerna. I ett annat anförande framhöll Sami Suliman demonstrationernas fredliga karaktär. Han inbjöd Jan Guillou, som kom, och Magdalena Andersson, som ännu inte kommit, att tala. Han uppmanade deltagarna att inte låta sig provoceras av eventuella motdemonstranter, och att ta upp Palestinafrågan i sina fackföreningar och andra föreningar.
15 september skrev Ebba Busch och Alice Teodorescu Måwe ett inlägg i Svenska Dagbladet där de krävde allmänt hårdare tag mot Palestinademonstrationerna. Det framgick inte exakt vilka av demonstrationerna de menade, men huvudpoängen var att området runt riksdagen måste ges skydd så att politiker inte behövde höra slagord på väg in till sitt riksdagsarbete eller, som i ett fall, förföljas på sin hemväg av demonstranter. Själva situationen i Gaza nämnde de (som vanligt) inte i artikeln. Orsaken till deras inlägg var att små grupper av demonstranter på eget bevåg och utanför lördagsdemonstrationerna börjat ställa sig utanför riksdagen med plakat. De ropade talkörer och vid några tillfällen uppstod hetsiga meningsutbyten mellan dem och en riksdagsledamot från Sverigedemokraterna. Vid ett tillfälle följde de Carl-Oscar Bohlin, moderat minister och riksdagsledamot, med olika rop, in på en gata i Gamla Stan när han skulle gå hem på kvällen.
Hatiska inlägg
En liten judisk organisation, Judisk Antisionistisk Allians, ordnade en tyst demonstration nära den judiska Hillelskolan i Stockholm, dock utanför en annan lokal där Israelvänner bjudit in en israelisk militär att tala. Reaktionen från många politiker och även vissa journalister blir nu ännu mer massiv. Moderata politikern Mattias Karlsson kallade demonstranterna för ”odjur”. Och det utan att moderata utrikesministern Maria Malmer Stenergard vill ta avstånd. Mattias Karlsson skrev att demonstranterna ville skrämma judiska barn och föräldrar på Hillelskolan. Han ”missar” att demonstranterna själva är judar. Aron Verständig i Judiska Centralrådet anser att valet av demonstrationsplats är dålig men gör tillägget att det inte är okej att kalla judiska demonstranter för odjur. Även i Gaza Sumud Flotilla som bordades av Israel i början på oktober fanns flera judar bland de många aktivisterna på båtarna. Men det ignorerades av medierna. Israels säkerhetsminister Itamar Ben-Gvir stämplade alla aktivister på båtarna som terrorister och Hamasmedhjälpare.
I alla dessa verbala och skriftliga angrepp på palestinademonstrationernas outhärdlighet saknas ett viktigt exempel på en verklig fysisk attack. Och det var inte av någon palestinaaktivist på någon politiker utan på en palestinademonstration av en islamofob i Borås i augusti 2024. Demonstrationen angreps genom att en 67-årig man körde sin bil rakt in i den. Som genom ett under dog ingen men flera personer fick blessyrer. Mannen har under flera år skrivit hatiska inlägg på nätet riktade mot muslimer och palestinier. På X skrev han ”Palestinier är bäst döda”.
Ödesmättade trummor
Det finns i Palestinademonstrationerna ett inslag av taktfasta slag på trummor som inte fanns i vietnamdemonstrationerna.”There is a connection between percussion and transition”, ”Det finns en koppling mellan slagverk och övergång”, skriver antropologen Rodney Needham i tidskriften ”Man” 1967. Och speciellt i de demonstrationer som gavs karaktären av sorgemarscher blev verkligen stämningen med hjälp av trummorna mycket ödesmättad. Vid de vanliga palestinademonstrationerna hade trummorna kanske mer funktionen att det helt enkelt skulle höras att demonstrationståget kommer.
I Palestinatågen fanns också inslag av gatuteater och en del annat som, trots den allvarliga bakgrunden, ibland kunde ge dessa demonstrationer lite av en karnevalsliknande karaktär. Under en demonstrationsperiod slamrades det med grytor och slevar för att visa att det pågick en av Netanyahu organiserad svält i Gaza.
I medierna blev gatuteaterinslagen omskrivna och hårt attackerade. Den mest aktive gatuskådespelaren blev uthängd i pressen, och man spred till och med ut var han arbetade.
Maskerna i gatuteatern kunde föreställa Ulf Kristersson, Netanyahu, Donald Trump, Ebba Busch och Jimmie Åkesson. Dessa fanns plötsligt nere bland demonstranterna, borta från sin upphöjda politikerposition. Gatuteaterscenerna blir en folklig, överdriven och därför slagkraftig, extrakommentar till den kommentar till världshändelserna som demonstrationerna i sig utgör. Några av gatuteaterscenerna från Sveavägen i Stockholm spreds via Internet. De fick flera miljoner nedladdningar.
Sprängde skolor och universitet
Israel begår enligt Amnesty International, och senare även enligt FN:s kommission för mänskliga rättigheter och ett växande antal folkrättsexperter, ett folkmord på palestinierna. Det utspelar sig inte bara i Gaza utan även i Västbanken. Israels parlament beslöt nyligen att föreslå att landet helt ska annektera Västbanken. Det här har väckt ont blod i omvärlden. Till och med USA:s vicepresident Vance kritiserade beslutet under ett besök. Rasismen i att det här fått pågå i 24 månader utan att någon kraft gått in och stoppat det hela, är bottenlös och uppenbar. Hade det handlat om engelsmän eller fransmän som dödats i tiotusental eller instängda i en stad utsatts för bomber och organiserad svält, hade det här genast stoppats av världssamfundet. Det hade inte fått pågå en enda dag. Men nu gällde det palestinier som uppenbarligen ses som mindre värda.
Hela förloppet har verkligen legat i linje med vad Israels dåvarande försvarsminister, och nu efterlyste krigsförbrytaren, Yoav Gallant utlovade i oktober 2023. Han avhumaniserade palestinierna genom att kalla dem ”mänskliga djur”, och beordrade att mat, vatten och el skulle stängas av. Israels president Isaac Herzog fortsatte i samma spår och talade om ”en nation vars ryggrad måste brytas” och att det ”inte finns några oskyldiga i Gaza”. På Internet finns bilder där Herzog skriver sitt namn på bomber som ska fällas över Gaza.
Myten om den ”onda” civilbefolkningen i Gaza blev på så vis etablerad. Den myten lever vidare i Trumps fredsplan i där rader finns om att Gazas befolkning ska ”avradikaliseras”.
Förstörelsen av Gazaremsan syns på satellitbilder. Israels armé har förstört många begravningsplatser och nästan alla jordbruksområden fullständigt. Forskare har framhållit den enorma miljöförorening som bombningarna och påföljande dammspridning inneburit. De hävdar att om 20-30 år kommer många i Gaza att få cancer och andra sjukdomar beroende på spridningen av tungmetaller och andra giftiga substanser i inandningsluften och vattnet.
Gaza på Stockholms och Israels gator
När det här skrivs har över 68 000 palestinier dödats i Gaza, under Israels angrepp. 83 procent är civila, de flesta kvinnor och barn. Det ligger kroppar i rasmassorna så siffran på döda kan vara mycket högre. 120 000 har skadats. Infrastrukturen har avsiktligt förstörts. Sjukhus, skolor och universitet har bombats och sprängts luften av Israels armé. 92 procent av bebyggelsen i Gaza är i ruiner. I åtskilliga fall har soldater stolt filmat vad de gjort, det finns därför mängder med bevismaterial.
Att Israels bomber lett till att 20 000 barn har dödats i Gaza har upprört en hel värld. 23 oktober 2025 ordnades en uppläsning av barnens namn på Sergels Torg i Stockholm, där bland andra biskop Andreas Holmberg i Stockholms stift deltog, liksom Göran Rosenberg, Valter Skarsgård, Lisa Ekdal och Eva Röse. Arrangörer var förutom Svenska Freds bland andra Palestinagrupperna, Judar för Israelisk-Palestinsk fred, Olof Palmes Internationella Center, Vårdförbundet, RFSU, ABF, Oxfam Sverige, Internationella Kvinnoförbundet för fred och frihet, Diakonia, Human Rights Watch, Forum Civ, Clowner utan gränser, Vision, Barnrättsbyrån, Amnesty.
Många dödade efter eldupphöret
När några demonstranter utanför Bokmässan i Göteborg kritiserade namngivna journalister på utlagda pappersblad, gick Sveriges statsminister Ulf Kristersson och justitieministern Gunnar Strömmer ut i ett debattinlägg i SvD 1/10. De hävdade att syftet med motdemonstrationen vid Bokmässan är att tysta och skrämma och att demokratin hotas av sådana demonstranters ”asociala dominansbetende”. De bägge skrev att det nu är en demokratisk skyldighet att säga ifrån, ”att inte bara ursäkta, urskulda och visa överseende med aggressivt och hotfullt beteende”. Exakt vilka demonstrationer de avsåg eller exakt vem som urskuldat demonstranternas beteende, gav de inte många exempel på. Bara att det här pågick ”på svenska gator och torg”. Olika rättsliga förstärkningar utlovades. Men de bägge nämner inte med ett ord bakgrunden, det utvidgade israeliska bombandet av Gaza City som del i det pågående blodiga massmordet på civila i Gaza. Där blev 10 till 100 människor, de flesta oskyldiga palestinska kvinnor och barn, dödade varje dag i två år. Det handlar om massakrer, dag ut och dag in. Med stridsplan, drönare, raketer eller artilleri.
Matprofilen Tareq Taylor gick i ett teveinslag till angrepp mot regeringen just med hänvisning till deras svaga kritik av det som pågått och pågår av det slaget i Gaza.
Efter eldupphöret och framläggandet av Trumps ”fredsplan” har Israel dödat många tiotals människor i Gaza i attacker. Igår (25 oktober) dödades en nioåring i vad som kallats en israelisk ”precisionsbombning” i Gaza City. Hamas har hamnat i strider med den palestinska Doghmushklanen som de anklagar för samarbete med Israel.
”Bristande vandel”
Regeringen i Sverige vägrar fortfarande använda ordet folkmord om det som sker i Gaza och på Västbanken. Ulf Kristersson hävdar att man måste vänta på Internationella domstolens bedömning. Daniel Färm har i Aktuellt i Politiken 10/8 apropå vad det som händer i Gaza ska kallas skrivit: ”För den som dödas eller förlorar ett barn i israeliska bombningar spelar det mindre roll vilken juridisk benämning dödandet får. Det är människovärdet som bör vara måttstocken. Israels massdödande av civila i Gaza är ingen fotbollsmatch där man ska hålla på ”sitt” lag.”
Regeringens tystnad om Israels brott mot internationell lag har alltså fortsatt. Kristersson och Strömmer säger i ovannämnda SvD-inlägg endast att enväxande antisemitism finns i Sverige. Samt att olika ord och handlingar i den riktningen utförs av icke namngivna organisationer i Sverige. Att ett folkmord utfört av Israel inför öppen ridå, ett land som Sverige köper militärmateriel ifrån, och som inte stoppas av omvärlden, också det kan sägas vara en problematisk och odemokratisk företeelse, nämner de inte.
Längre högerut var det än intensivare attacker på demonstrationerna. Krav blev från ordföranden i SD:s ungdomsförbund Denice Westerberg framförda i en uppseendeväckande intervju 3 april 2025. De handlade om att Palestinademonstrations-deltagare som inte har svenskt medborgarskap ska kunna utvisas ur Sverige på grund av ”bristande vandel”. Och exempel på det är att: ”En del demonstranter har konstgjort blod på sig och familjer som är på lördagspromenad kan få se det”. Simona Mohamsson från Liberalerna, Sveriges utbildningsminister, tog i tidigare nämnda partiledardebatt i SVT:s program Agenda upp den tråden ochsade sig inte vara främmande för lagändringar i samma syfte. Moderaternas pressekreterare förde efter debatten i Agenda fram att programledarna borde kunna stänga av mikrofonen för Nooshi Dadgostar om hon avbröt någon.
Folkmordets ekonomi
Inte bara i Sverige angrips demonstrationerna. Det har även funnits en trend internationellt att ”ta i med hårdhandskarna” mot palestinademonstrationer och/eller -aktioner. I England riskerar demonstranter upp till 14 år i fängelse för stöd till terrorism om de demonstrerar för organisationen Palestine Action. Den senare har bland annat gjort aktioner där man skadat stridsflygplan som stod på marken.
När FNs specialrapportör om Palestina, Francesca Albanese, kom ut med en rapport som visade att en mängd företag i världen, från Microsoft till svenska Volvo, gjorde vinster på folkmordet på palestinierna, blev Albanese sanktionerad av USA och får inte resa dit. Detsamma gäller Karim Khan, tidigare åklagare i ICC/International Criminal Court, Internationella krigsförbrytardomstolen, som precis som Albanese utsattes för personangrepp och berövades inresetillstånd till USA. Detta efter ICC-efterlysningarna av Israels Netanyahu och Gallant samt Hamas Mohammed Deif, för krigsförbrytelser.
En omsvängning
Under det att Palestinademonstrationerna pågår börjar det, efter att rätt många månader förflutit, samtidigt märkas en viss omsvängning i politikerkretsar till en i ord mer kritisk inställning till vad Israel gjorde i Gaza. Några sanktioner riktas trots det inte mot Israel som stat och de svenska vapenköpen från Israel för hundratals miljoner fortsätter.
Sveriges sjukvårdsminister ville heller inte att skadade från Gaza skulle tas emot för vård, vilket många andra länder i Europa gjort. Protesterna mot regeringens vägran har varit många från sjukvårdspersonal i hela Sverige, i demonstrationer och i medierna. Hundratals barnläkare har krävt ändring av beslutet. Karolinska och andra stora sjukhus har sagt sig vara fullt beredda att ta emot skadade från Gaza.
I medierna uttalade dock en journalist, Hanne Kjöller, ledarskribent på Svenska Dagbladet, i Studio 1 i SR 11 augusti 2025 att det inte vore bra att ta hit skadade från Gaza. Det eftersom ”där stöder 40 procent av befolkningen Hamas som är antisemitiska och homofobiska” och ”judar i Malmö kan inte leva ett judiskt liv mycket på grund av många av de människor som kommer från Palestina” samt att de skadade skulle ”få hit sina föräldrar som troligen kommer att sprida sin antisemitism”.
Trådar på nätet
Under de gångna två åren har jag, förutom att delta i Palestinatåg, i stort sett varje dag följt mediebevakningen, främst från SVT, BBC och Al Jazeera. Samt även den enorma floden av olika slags nätinformation om det som pågått i Gaza. Jag har också via Facebook haft små nätdebatter med Israelvänner, både svenska och israeliska/judiska. De senare har varit mer måttfulla, men de svenska däremot skrämmande toleranta inför massmordet i Gaza. Argumentet ”när Hitlertyskland besegrades dog en mängd civila också i bombningarna men det var ju nödvändigt” var bland dessa svenska israelvänliga nätdebattörer skrämmande vanligt. FN och FN-systemet avfärdades konstant av dessa. Ibland med kräk-emojis.
När jag frågade de här debattörerna om de ansåg att det borde finnas internationell lagstiftning som alla måste följa, fick jag aldrig svar. Det här ligger väl i linje med sittande israeliska regerings ytterst fientliga inställning till FN.
Kunskaper om krigets lagar, att Genèvekonventionerna förbjuder angrepp på civila, verkar helt saknas hos många av de svenska nätdebattörerna. Genèvekonventionerna från 1945 säger istället att anfallande part har ansvar för att skydda de civila och ge dem mat och vatten.
Både ursprungsfolk och kolonisatörer?
Bland israeler och/eller judar, samt deras supporters, fanns i nätdebatterna nästan alltid uppgiften att en judisk befolkning i minst två tusen år funnits i det område som utgör Israel idag. Hos palestinier och de som stödjer dem fanns liknande anspråk, men ofta lite annorlunda formulerat: ”Hos palestinierna finns samma DNA som fanns bland de människor som levde där på bronsåldern”, kunde det heta.
Israeler och en del judar verkar dock ha ett tabu mot att använda beteckningen ursprungsfolk (indigenous people) om sig själva. Möjligen för att begreppet på något sätt skulle kunna kopplas till stenålder och att vara ”primitiv”. Landets roll som kolonisatör passar också dåligt ihop med ursprungsfolksbegreppet.
Tilläggas kan att ett institut för ursprungsfolk öppnats, en så kallad ambassad, av en kristen grupp, i Jerusalem. Där har representanter för olika av världens ursprungsfolk ibland samlats och framträtt med dräkter och övrig kultur.
För en tid sedan återupptog Israel också sina diplomatiska förbindelser med Fiji. Netanyahu stod på bild med företrädare för öriket, iklädd en särskild befjädrad fijiansk klädesprydnad.
Det finns däremot inget tabu för ordet ursprungsfolk på den palestinska sidan. Där talar både man själva och andra om palestinierna som just en ursprungsbefolkning i området. Och jämförelser görs med hur ursprungsfolken i Nordamerika drevs bort från sitt land. Kartor visas på nätet över hur ursprungsfolken i USA drevs undan och hur detsamma skedde och sker med palestinierna. En del nordamerikanska ursprungsfolk har även på samma grund uttryckt stöd för palestiniernas sak.
”Ni finns inte”
Netanyahus samarbetspartner och finansminister i regeringen, Bezalel Smotrich, hör till dem som avvisar att någon palestinsk historia, och därmed några palestinier, skulle existera. De palestinska beduinbyarna på Västbanken öster om Jerusalem verkar dock finnas. För de har nu hamnat i skarp mediebelysning: Smotrich med flera vill dra en väg rakt igenom området, som de kallar E 1. Syftet är att skära av tvärkontakter så att en palestinsk stat, där Gaza och Västbanken ingår, inte blir möjlig.
Smotrichs falang hävdar ofta: ”Palestina är en bluff, ett påhitt. Det utropades på en konferens 1967 av egyptiern Yassir Arafat”. Att det är just konferenser som ofta ingår i förloppet när stater bildas (”hittas på”) det låtsas man inte om.
Golda Meir, premiärminister i Israel, hävdade på sin tid, för att bygga under samma resonemang: ”- Jag är palestinier! När jag bodde här på 30-talet stod det Palestina i mitt pass och man kunde tro att jag skulle varit en palestinier. Men det talades då bara om judar och araber, inte om någon palestinsk nation.”
Det här påståendet om att de inte finns är något som otaliga ursprungsfolk utsatts för under hela kolonialhistorien, och fram till idag. Om ett folk ”inte finns”, blir det givetvis lättare att ta deras marker.
En svensk nätpersonlighet, Aron Flam, spinner även han vidare på samma tema. Apropå vågen av erkännanden av staten Palestina säger han i en av sina videos: ”Att erkänna Palestina är som att erkänna Narnia eller Nangijala, erkänna ett land utan gränser, med två regeringar och som bara producerar raketer och självmordsbombare”.
Flam ger här faktiskt uttryck för vad som verkar vara den verkliga inställningen hos en del regeringar, till exempel Sveriges. Sverige erkände visserligen Palestina 2014. Men sittande regering verkar mer intresserat av att köpa militär materiel från Israel, än att importera olivolja och dadlar från Palestina. Israel och dess historia är viktig för regeringen. Det palestinska folket däremot, det intresserar dem inte, det kan offras.
Skulle palestinierna ha olja och gas på sina områden blir detta, ur Israels och USA:s perspektiv, bara ännu ett argument, kanske det viktigaste, emot att de ska få ha en egen stat. Sverige följer med i samma kölvatten.
Man kunde också ställa en motfråga till Aron Flam: Ser historien om staten Palestinas bildande särskilt annorlunda ut än Israels? Eller något annat lands? Länder är ju just skapelser som etableras på en landyta av ett folk. Men före dess fanns länderna inte. Det är ju precis såhär ryckigt och kaotiskt det alltid går till när nationer, statsbildningar, föds.
Alla folk har rätt att bilda en stat. Ofta används tyvärr våld av omgivningen för att hindra det.
Det finns också något som är ett centralt element i skapandet av alla moderna stater: Massmedier. I boken ”Imagined Communities” (1983) belägger statsvetaren Benedict Anderson hur pressen överallt i världen kunnat skapa en föreställd nationell gemenskap. Den gör att vi känner samhörighet med människor vi aldrig har träffat. Möjligheterna till det har vuxit enormt idag, eftersom medieutbudet är större än någonsin. Noam Chomsky har varit inne på samma spår i boken ”Manufacturing Conscent” (1988), och hävdar också han att medierna är medlet för att ”tillverka samtycke”.
Gick in i Gaza City
Det är även ett kulturmord Israel begått. Gaza är (var?) en av världens äldsta städer. Porten mot havet, i historisk tid. Platsen visar grekiskt, romerskt och egyptiskt inflytande. Mosaiker (som kanske inte finns kvar nu) och steler, minnesstenar, vittnar om det. Några av världens äldsta kyrkor finns i Gaza. Senare har de ofta blivit omgjorda till moskéer. Minst 110 oersättliga världskulturarv i Gaza har nu förstörts helt eller skadats av Israels bomber, rapporterade Unesco 18 augusti 2025. Många hundra moskéer har attackerats.
Bröt vapenvilan
Under hela perioden har mat och andra förnödenheter bara sipprat in via hjälporganisationer. Israel har blockerat de större lastbilssändningarna. Det finns också chockerande videos där israeliska fundamentalister fick förstöra hjälpsändningar utan att militären ingrep.
FN varnade under en tid också för en total svältkatastrof på nivå 5 i Gaza. En svält pågår ännu när det här skrivs. Och listan på krigsförbrytelser är mycket längre. Inte bara mot palestinierna som individer utan mot hela Gaza där förutsättningarna för liv till stora delar ryckts undan genom Israels bombningar, med vapen från USA.
Under ett besök i Knesset, Israels parlament, nyligen skrattade och applåderade man (utom två som protesterade och fördes ut) när Trump höll ett anförande och sa att Netanyahu bett om amerikanska vapen som Trump själv knappt visste vad de var: ”Men de är de bästa och vi levererade dem. Och ni använde dem väl. Ni visste hur ni skulle använda dem och ni använde dem väl”.
Den amerikanske samhällsdebattören Timothy Snyder skrev i ett nätinlägg 13 oktober 2025 att det var studenterna i USA, inte Trump (som nu försökt ta åt sig äran) som först drev kravet på eldupphör i Gaza. Hade man lyssnat på dem tidigare istället för att tysta dem, hade ett eldupphör kommit tidigare och tusentals liv hade räddats, konstaterade Snyder.
Uttalanden kom under hela perioden från FN och från organisationer som Diakonia, Röda Korset, UNICEF, Human Rights Watch, UNHCR, Läkare utan gränser, Kyrkornas världsråd med flera, med krav på eldupphör. Netanyahu/Israel struntade i allt det här konstant, bröt vapenvilan 18 mars och fortsatte bomba Gaza.
Protesterna har varit världsvida, i en del länder i Asien i miljonstorlek. Protester i jätteformat ägde rum i Israel, inte minst de som leddes av anhöriga till den gisslan Hamas tagit och som ansåg sig svikna av Netanyahu.
Gåvor från Netanyahu
Netanyahu har annars under perioden ofta besökt Donald Trump i Vita Huset och amerikanska politiker. Trump beskrev hans och Netanyahus samarbete under bombningarna av Irans kärnteknik som ”det största samarbete som funnits i världshistorien”. Något mera spänt mellan dem blev det kanske när Israel plötsligt flög in och bombade en byggnad i staten Qatar, allierad med USA, där de trodde att Hamasledningen satt.
”Gåvan är problematisk” skrev den franske sociologen, etnologen och politikern Marcel Mauss. Och Trump har fått ett par gåvor som han inte kommenterat särskilt mycket. Netanyahu gav Trump en personsökare i guld. Säkert för att påminna om Israels attack mot Hassan Nasrallahs Hizbollah i Libanon via manipulerade personsökare. Netanyahu har härmed gett ett exempel på vad han kallat ”Israels långa arm” och vad den kan åstadkomma. Det var Mossad och Shin Beth, Israels säkerhetstjänster som genomförde dådet: 39 Hizbollahmedlemmar och kringstående dog. Över 3 400 skadades. En del förlorade synen.
Efter USA:s bomber mot kärnanläggningar i Iran gav Netanyahu ännu en gåva till Trump, en mezuzah. Det är en judisk skyddsamulett, innehållande en liten pappersrulle med text, som sätts på hemmets dörrpost. Mezuzahn var i Netanyahus Trump-present gjord av ett splitter från en iransk raket och formad som ett amerikanskt B2-bombplan.
Senare nominerade Netanyahu också Trump till Nobels fredspris… I ett tal 23 juli 2024 inför en applåderande USA-kongress sa Netanyahu att det som sker i Gaza inte är en krock mellan civilisationer, utan ”en strid mellan civilisation och barbari”. Och i samma tal: ”- Jag frågade en av våra kommendanter hur många terrorister de eliminerat i Rafah. 1 203 blev svaret. Och hur många civila? I stort sett inga. I stort sett inga!”.
Den djupare psykologiska drivkraften i Benjamin Netanyahus handlingar är kanske inte bara politisk taktik och geostrategi. Hans yngre bror Yonatan dödades av palestinska flygkapare vid en fritagning av deras gisslan i Entebbe, Uganda 1976. Netanyahu har själv sagt att händelsen spelat roll för hans fortsatta agerande. Netanyahu valde blodig hämnd före förhandlingar om gisslan. Han kunde satt gisslan före förstörandet av hela Gaza.
Erkännanden av Palestina
Har ord effekt ? I så fall, vilken? Filosofen Ludwig Wittgenstein använde uttrycket ”språkspel” om mycket av den kommunikation vi människor håller på med. Han menade att språkspelet var en förutsättning för relationen mellan arbetsledare och arbetare till exempel. Förstår man inte varandra längre upphör språkspelet och därmed de praktiska resultaten, kan man anta att han menade. Hans-Georg Gadamer, en annan filosof, hävdade ungefär att om man inte förstår varandra alls, kan man inte bli oense.
Har demonstranternas talkörer och plakat någon effekt? Har demonstrationer någon effekt? När USA-koalitionen skulle anfalla Irak 2003 demonstrerade över 12 miljoner människor världen över mot det. Vissa har hävdad att det här gjorde att anfallet inte kunde utföras med den planerade kraften. Därför räddades kanske 10 000-tals människoliv i Irak.
Bland borgerliga väljare i Sverige har idag opinionen om Gaza svängt. En allt högre procent ifrågasätter Israels agerande. Även en allt större del av befolkningen inom Israel svängde till att vara för ett eldupphör i Gaza.
Åtskilliga västländer har nu också valt att erkänna staten Palestina vilket fördömts av Netanyahu i ett tal i FN. Colombias president Gustavo Petro svarade med att föreslå ett militärt ingripande mot Israel i Gaza från samarbetande villiga länder.
Men det motsatta finns också dokumenterat. Det finns bilder och videointervjuer inifrån Israel med exempelvis någon som håller upp ett plakat där det står ”Kill them all”, ”Döda dem alla”. Den personen anser uppenbarligen att folkmord i Gaza är bra.
I en nätvideo från Israel intervjuas bland andra en israelisk kvinna på gatan i Jerusalem. Hon får frågan hur hon ser på det som händer i Gaza, att så många civila palestinier dödats. Hennes ominösa svar blir:
– Ja, vem bryr sig? Tyvärr måste civila dö i vårt anfall.
– Även barn?
Kort tankepaus.
– Ja, de växer ju upp och blir araber.
Den sanna bilden
Hela världen har de gångna två åren i sina mobiler fortlöpande kunnat se att det världens makthavare sa om Gaza inte var sant. Att det inte var israeliskt ”självförsvar” som pågick i Gaza efter Hamas terror 7 oktober. Utan att det var en bombmassaker på civila och total förödelse som genomfördes. Ett kolonialt folkmord på en instängd befolkning.
Nu kommer också uppgifter om att det hela inte handlat om Hamas särskilt mycket, utan varit planerat sedan länge. Att Israel redan tidigare haft planen att förstöra hela Gaza och att USA:s ledning vetat om det i minst två år. Klart är att Trump levererat de vapen till Israel som behövdes.
Sittande regering i Sverige har för sin del uttalat sig, reagerat och talat mycket mer om Palestinademonstrationerna än om folkmordet på palestinierna i Gaza. Riksdagspolitiker som Fredrik Malm, Ebba Busch och en del journalister har, istället för att döma ut Israels folkmord, dömt ut Palestinademonstrationerna. De senare har klassats som: Antisemitiska, Hamashyllande, farliga, ”osvenska”, bullriga, stökiga och hinder för att komma fram på gatorna.
I paketet har ingått en förvånande grov fientlighet mot invandrare från Mellanöstern. Den har kommit både från moderate statsministern Ulf Kristersson: ”Ta inte hit Mellanösterns konflikter till våra gator”. och KD:s Alice Teodorescu Måwe: ”Problemet är till betydande del importerat och ett direkt resultat av en stor ökning migranter, från Mellanöstern, för vilka judehatet kommer med modersmjölken”.
Tonen är förvånande lik Jimmie Åkessons i SD. I SvD blev palestinademonstrationerna på ledarplats 11/9 2025 beskrivna som ”en livsfarlig rörelse”. I ett avsnitt 17 oktober i SvD:s poddserie talade debattledaren Andreas Ericson om: ”När det går långa tåg och skriker efter judars död på svenska gator.” Utan att ange ett enda exempel, och heller inte var eller när det skulle ha skett.
Sveriges statsminister, vice statsminister, utrikesminister och justitieminister har aldrig gett någon förklaring till deras egen obefintliga eller mycket nedtonade kritik av det som Israel gjort i Gaza och på Västbanken.
Regeringen i Sverige har heller aldrig levererat någon självständig analys av vad som hänt i Gaza. Vilka var det egentligen som var livsfarliga, där? Det enda Ulf Kristersson verkligen sagt under två års blodbad är en mening i en intervju att ”vi stöder Israels kamp mot Hamas men vi stöder inte deras beteende i Gaza”.
Palestinademonstranternas budskap har varit ett annat, mycket mer humant, mycket mer tydligt och mycket mer berättigat.
Är det till slut i gatuteaterns groteska scener vi får den mer sanna och riktiga bilden av vad som sker, men inte i de välslipade fraserna från högt uppsatta politiker?
Fakta och lästips
Francesca Albanese: From Economy of Occupation to Economy of Genocide. 2025.
Noam Chomsky, Edward Herman: Manufacturing Conscent. 1988.
FN-kommission: Israel begår folkmord i Gaza. www.palestinagrupperna.se 16/9 2025.
Erving Goffman: Jaget och maskerna. En studie i vardagslivets dramatik. 2014.
Chris Hedges, Francesca Albanese: Ett förväntat folkmord: Om överlevnad och motstånd i det ockuperade Palestina. 2025
Sofia Häggman m fl: Gaza – porten mot havet. Medelhavsmuseet 2011.
Marcel Mauss: Gåvan. 1972.
Gunnar Olofsson: Israel – ockupation och apartheid. 2024.
Ilan Pappe: Den etniska rensningen av Palestina. 2024.
Ola Persson: Gifter sprids i mark, luft och vatten – så drabbas miljön av kriget.
Intervju med professor Maria Albin. Syre, 16/9 2024.
Lisa Röstlund: ”Sparkade mig så fort flaggan nuddade mig”. Intervju med Greta Thunberg om dygnen i israeliskt fängelse. AB 16/110, 2025.
Alice Teodorescu Måwe: Miljöpartiet vägrar erkänna det importerade judehatet. Götebrogsposten 22/10, 2025.
Peter Wennblad: Därför är det här en livsfarlig rörelse. Svenska Dagbladet 11/9, 2025.
Dokumentärer
”The Settlers” av Louis Theroux.
”No Other Land” av Yuval Abraham med flera.
Text: Henrik Persson
Tack till Hashim al Malki, Ola Persson och Marcel Quarfood, universitetslektor i filosofi, för synpunkter, förslag och boktips.