Bland de amerikanska soldater som är stationerade i Irak och Afghanistan finns antropologer, sociologer och socialpsykologer. De ingår i ett program som kallas för Human Terrain System, HTS.
Det startades av Pentagon omkring 2007 och har sedan utvecklats till ett omfattande och kostsamt projekt. Men redan 2005 hade CIA börjat annonsera efter samhällsvetare. Man erbjöd höga löner och intressanta arbetsuppgifter, nämligen att samla in och sprida information om de irakiska och afghanska kulturerna.
De nyrekryterade experterna blev anställda av privata företag som CACI International, en koncern som bland annat är verksam inom IT och säkerhet, och därefter utplacerade på olika militära enheter i Irak och Afghanistan. De ingår i så kallade Human Terrain Teams med fyra-fem personer.
Marcus Griffin, universitetslärare i antropologi, skröt på sin blogg om hur han förberedde sig för att placeras i Irak på ett HTS-team:
”Jag har snaggat håret så att jag ser ut som en exercisledare (…) Förra veckan presterade jag verkligen bra på skjutbanan både med M9 och M4. (…) Att kunna skjuta bra är viktigt för en soldat, vare sig man är beväpnad i arbetet eller inte.”
Men programmets förespråkare föredrar uttryck som ”vinna tankar och hjärtan”, winning hearts and minds, vilket för tankarna till fredlig konfliktlösning och ickevåld. Man framhäver behovet att förstå främmande samhällen och deras ”underliggande kulturella dynamik”. Enligt CACI International ska Human Terrain Teams hjälpa till att samla in, sprida och utbyta kunskap om lokalbefolkningen.
Antropologin har redan tidigt i sin historia fått öknamnet ”kolonialismens lilla hjälpreda” – the handmaiden of colonialism – något som borde göra moderna antropologer på sin vakt. Många av dem är också kritiska till HTS. Om militariseringen av antropologin fortsätter riskerar den att förvandlas från ett fredligt forskningsområde till ett vapen, befarar Roberto Gonzáles, docent i antropologi vid San Jose University och ledande medlem av Network of Concerned Anthropologists.
Roberto Gonzáles och David Price – den senare undervisar i antropologins historia och är även författare till flera böcker i ämnet – påpekar att antropologin bygger på vissa yrkesetiska grundvalar: till exempel att bara samla in information från frivilliga uppgiftslämnare och att dessa måste veta att de deltar i en vetenskaplig undersökning.
Etiska komplikationer
Förespråkare för den nya, ”tillämpade antropologi”, som utövas i samarbete med den amerikanska armén, hävdar å sin sida att den kan rädda liv. I amerikansk press beskrivs HTS:s antropologer som osjälviska, hjältemodiga och tjänande en god sak. Man framhåller verksamhetens karaktär av bistånd eller hjälpprojekt, och utelämnar frågan om det egentliga syftet är att kontrollera politiska motståndare.
Man väljer att bortse från de etiska komplikationerna, således undviker man eller avstår från att nämna antropologernas yrkesmässiga ansvar för dem de studerar. Att framställa militärt maktutövande som socialt arbete är dels naivt och dels historiskt felaktigt, anser Gonzáles och Price:
”(…) historien borde få oss att tänka efter. Under andra världskriget och det kalla kriget tenderade USA:s militär och underrättelsetjänst att utnyttja antropologers arbete för sina syften när det var möjligt, medan de kasserade all information som stod i motsättning till deras verklighetsuppfattning eller deras övertygelser.”
Dahr Jamail nämner även två tidigare amerikanska program som har rekryterat antropologer. Project Camelot skulle undersöka de kulturella orsakerna bakom krig och våld. Men Project Camelot var också bland annat inblandade i det chilenska presidentvalet 1964, då CIA i hemlighet bidrog till den kristdemokratiske kandidatens, Eduardo Freis, valkampanj med 20 miljoner dollar.
Det andra programmet från samma tid är känt som CORDS (Civil Operations and Revolutionary Development Support). Det startades 1966 och skulle stå till militärens förfogande i syfte att samordna fredsbevarande aktiviteter i Vietnam. CORDS fick information från antropologisk forskning, och använde den bland annat för att identifiera misstänkta Vietcongsympatisörer, varav ett stort antal sedan blev avrättade.
Även Sverige
Även Sveriges militär använder sig av psykologisk krigföring. I Enköping pågår utveckling av ett psyops-, psykologiskt operations, team på 50 man fram till 2011. Fredrik Konnander, stabschef och projektledare, skriver i ”Vårt Försvar” 2/2009, om konsten att besegra en motståndare utan strid:
”Ett taktiskt psyopsteam, TPT, kommer att skickas till Afghanistan /…/ uppgiften för TPT blir att under ledning av Chief Psyops, planera genomföra och utvärdera psyops, för att vinna ‘Hearts and Minds’ i det svenska ansvarsområdet.”
Han konstaterar att det handlar om en mycket kunskapsintensiv verksamhet som kräver kompetens inom en stor mängd områden: ”…psykologi, historia, sociologi, antropologi, socialantropologi, kulturantropologi, ekonomi, religionskunskap, marknadsföring med mera.”
Överste Bo Hugemark, säkerhetspolitisk kommentator, anser i en recension i samma nummer att talet om att ”besegra utan strid” inte är helt relevant: ”…psykologiska operationer har snarare varit en understödsfunktion i krigföringen.”
Bojkott av upprorskontroll
Enligt frilansjournalisten Dahr Jamail, som rapporterat inifrån Irak, är det lätt att föreställa sig hur HTS-grupper i Irak skulle kunna användas för att dra fördel av existerande motsättningar mellan olika grupper. Som exempel nämner han sunni- och shiamuslimer samt kurder och araber.
Network of Concerned Anthropologists är ett oberoende nätverk som bildades bland annat av Gonzáles och Price för att slå vakt om medlemmarnas yrkesmässiga integritet.
Nätverket uppmanar till bojkott av allt arbete som syftar till att kontrollera uppror eller motstånd mot en militär invasion, samt all verksamhet som stöder militären i en väpnad konflikt.
Nätverket tar ställning mot arbete som utförs under täckmantel, arbete som inte bygger på en öppen och förtroendefull relation till den studerade befolkningen, samt arbete som möjliggör ockupation av ett annat land.
Den amerikanska AAA, American Anthropological Association, gjorde ett liknande uttalande i oktober 2007. Dess ledning varnade sina medlemmar för att deltagande i Human Terrain System – eller liknande engagemang – sannolikt strider mot deras yrkesetik.
”Målet är motståndarens vilja”
Även Sveriges militär använder sig av psykologisk krigföring. I Enköping pågår utveckling av ett psyops-, psykologiskt operations, team på 50 man fram till 2011. Fredrik Konnander, stabschef och projektledare, skriver i ”Vårt Försvar” 2/2009, om konsten att besegra en motståndare utan strid:
”Ett taktiskt psyopsteam, TPT, kommer att skickas till Afghanistan /…/ uppgiften för TPT blir att under ledning av Chief Psyops, planera genomföra och utvärdera psyops, för att vinna ‘Hearts and Minds’ i det svenska ansvarsområdet.”
Han konstaterar att det handlar om en mycket kunskapsintensiv verksamhet som kräver kompetens inom en stor mängd områden: ”…psykologi, historia, sociologi, antropologi, socialantropologi, kulturantropologi, ekonomi, religionskunskap, marknadsföring med mera.”
Överste Bo Hugemark, säkerhetspolitisk kommentator, anser i en recension i samma nummer att talet om att ”besegra utan strid” inte är helt relevant: ”…psykologiska operationer har snarare varit en understödsfunktion i krigföringen.”
Fakta:
Bo Hugemark: “Målet är motståndarens vilja”
Fredrik Konnander: “Chefens ess i rockärmen”
Båda artiklarna i tidskriften “Vårt Försvar” 2/2009
Källor:
Ken Stier: ”Anthropologists on the Front Lines”, Time Magazine, 11 december 2007 (www.time.com/)
Roberto J. Gonzáles, David H. Price: ”When Anthropologists Become Counter-Insurgents”, Counterpunch (nyhetsbrev), 27 september 2007 (www.counterpunch.org/)
Dahr Jamail: ”Occupying Hearts and Minds”, Dissident Voice (nyhetsbrev) 2 maj 2009 (http://dissidentvoice.org/)
Översättning: Anna Norman