I den västerländska tankevärlden finns nationalstatsidén etablerad. Men många ursprungsbefolkningar har inte någon egen nationalstat. Frågan är: Vad är egentligen en nationalstat, och vad är en nation?
Varför är människor beredda att dö för ”USA”, men – ännu – inte för ”EU”? Svaret har varit reflexmässigt: USA är en ”nation”, det är inte EU.
Det anses av de flesta som naturligt att vi tillhör den ena eller andra nationen. Men att detta inte är på något sätt självklart visar Benedict Anderson i boken Imagined Communities – Reflections on the Origin and Spread of Nationalism (Verso Editions and NLB, 1983).
Imagined Communities – Reflections on the Origin and Spread of Nationalism (Verso Editions and NLB, 1983).
Med utgångspunkt i antropologin definierar Anderson nationen som en upplevd – mera än en verklig – gemenskap. Nationen är en föreställning – och en föreställning som inte är särskilt gammal. Den är begränsad både i tiden och rummet. På Java, skriver Anderson, föreställde man sig i stället gemenskapen i termer av oändligt utsträckbara släktskapsband, och man hade fram tills helt nyligen inget eget ord för det abstrakta begreppet samhälle.
”Sverige”
För de flesta människor i Sverige bildar begrepp som ’samhället’, ’Sverige’, ’USA’ osv en viktig grund för det sociala samspelet. Vi anser oss höra ihop med människor vi aldrig sett, och med människor som är för länge sedan döda. Vi har levt en kort tid, men ’Sverige’ är gammalt.
Vi ser nationen med dess ännu ofödda medborgare i en fjärran framtid fortsätta vad vi en gång påbörjat – vi dör, men ’Sverige’ lever vidare.
Föregångarna till de här föreställningarna finner Anderson bland annat i de stora religiösa gemenskaperna som kristenheten och islam, men också i de dynastiska väldena med sina osäkert definierade landområden och sina giftermålsallianser tvärsöver vad vi idag skulle uppleva som självklara gränser. Alla har de ersatts av ’nationen’.
Föreställd gemenskap
En förändrad tidsuppfattning och spridningen av det tryckta ordet var två av faktorerna som gjorde det möjligt att se sig som deltagare i denna nya – föreställda – gemenskap.
De medeltida kristna, menar Anderson, uppfattade inte historien som en oändlig kedja av på varandra följande händelser, där det nu som var igår är för alltid borta och framtiden försvinner i ett oöverblickbart fjärran. Det som en gång hänt fanns kvar, och även en del av framtiden inbegreps i ett längre utsträckt ’nu’ än vi idag upplever.
Man hade inte vårt sätt att se på sitt liv som framrusande genom tiden likt en kula på en oändlig lina, parallell med andra människors. Idag är de flestas uppfattning att alla händelser äger rum samtidigt i ett mycket kort ’nu’.
Vägen till dagens synsätt har bland annat gått över uppfinningar som tidningen – där händelser som inte nödvändigtvis har så mycket samband med varandra kopplas ihop just för att de sker på samma gång. Människor börjar se de sammankopplade händelserna som organismer som rör sig fram genom tiden. Nya helheter skapas. ’Samhället’ växer och tar form – i vår föreställningsvärld. Detta får naturligtvis konsekvenser för vårt agerande.
Kombinationen av boktryckarkonst och kapitalism hjälpte i sin tur till att föra ihop vad som tidigare varit mycket olikartade dialekter till enhetliga språk. Det var helt enkelt inte lönsamt att ge ut böcker på alla små dialekter. Fixeringen av språkens former bidrog till att bygga upp den känsla av kontinuitet som är så viktig för känslan av nation.
Fosterländer
Men Anderson är noga med att påpeka att gränserna för dagens nationalstater inte alls överensstämmer med utbredningen av bestämda språk. Exempel tar han från Spaniens välde i Sydamerika, där vad som först bara var administrativa enheter med tiden kom att upplevas som just ’fosterländer’.
Över förklaringar av den processen förs resonemanget fram till våra dagar, då så kallade socialistiska länder fört krig med varandra i Sydostasien.
En del av orsakerna står att finna i upplevelsen av nationell gemenskap, menar Anderson. Ledarna för de nya nationerna tar över där de gamla slutade. Och även om begreppet ’nationen’ är förhållandevis nytt lär det inte ersättas av något annat inom en överskådlig framtid.
Text: Ola Persson